Vad är det som stör mig i namnbytet?

Varför känner jag inte entusiasm inför vårt namnbyte? Jag borde göra det. Jag var starkt för att lägga till ”liberalerna” när det beslutet togs 1990 och jag tycker egentligen inte att namnet ”Folkpartiet” har något berättigande idag.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som stör mig. Kanske har det med tajmingen att göra, främst att bytet till Liberalerna sammanfaller i tid med att Sverige nu ändrar flyktingpolitiken i starkt restriktiv riktning med bland annat omfattande inskränkningar i asylrätten. Min något diffusa koppling mellan namnbytet och flyktingfrågan skulle i så fall vara att första delen av vårt tidigare namn mera förknippas med social-liberalismen och att dess roll riskerar att uppfattas som mindre viktig när namnet Folkpartiet försvinner. Och med socialliberalismen som utgångspunkt är det svårt att rättfärdiga de åtgärder som nu vidtas. Kanske är det denna tankebana som stör mig, att namnbytet i den här frågan skulle uppfattas som en väg bort från solidaritet med människor som söker en tillflykt utan krig och förtryck.

Att tidpunkten för vårt namnbyte också sammanfaller med att ”gammelmoderaterna” gör comeback medverkar också till att jag inte känner mig helt tillfreds med beslutet. Med samma risk för tolkning av namnbytet som ovan kan det uppfattas som om vi går åt samma håll.

Jag har ytterligare ett skäl att känna denna tveksamhet till namnändringen. Jag utgår fortfarande från risken att vårt förkortade namn skulle kunna uppfattas som en nedtoning av socialliberalismen. Det är med den djupare innebörden av begreppet socialliberalism som vi bäst motverkar den främlingsfientlighet och det förakt för ett öppet och tolerant samhälle som Sverigedemokraterna står för.

Ett tydligt socialliberalt agerande, inte minst i flyktingfrågan, kommer att skingra mina tvivel på namnbytet. Kanske krävs det att vi bildligt talat ”reser oss från soffan och lämnar lokalen”. På känt manér från förr.

Förmodligen har det bedömts som opraktiskt att ändra till ”Socialliberalerna”. Så mycket viktigare då att visa att det är det vi är!

Främlingsfientlighet var också Ny Demokratis drivkraft..

I en intervju nyligen upprepade en irriterad Bert Karlsson att Ny Demokrati (riksdagsparti 1991-94) inte alls var främlingsfientligt, ett påstående som är lika orimligt som när Jimmy Åkesson nu hävdar detsamma för Sverigedemokraternas del.

Det är möjligen så att det främst var Nyd:s allmänt populistiska budskap som tog partiet in i riksdagen men ingen som hade det tvivelaktiga nöjet att därefter följa dess framfart kan tvivla på att det var främlingsfientligheten som var drivkraften.

På Ian och Berts torgmöten varvades skrönor om kriminella invandrare som stal och våldtog med uppgifter om generösa socialbidrag som tvingade kommunerna att dra ner på ålderdomshemmens matkonton. Argumenteringen var lömsk, statistiken tillrättalagd eller direkt felaktig. Att stapla ölbackar och andra klämkäcka upptåg liksom parollen ”mer drag under galoscherna” var till för att avleda från närmare granskning.

Ny Demokrati torgförde sin främlingsfientlighet annorlunda än dagens Sverigedemokrater men budskapet var precis detsamma. Partiet verkade i en tid då det liksom nu kom många flyktingar till Sverige, debatten var oförsonlig om än inte lika otäck som idag.  Då liksom nu brann det på flyktingförläggningar.

Bert Karlssons eget sätt att hantera sitt förtroendeuppdrag följs nu upp av Sverigedemokraterna. Bert fäste uppenbarligen inte heller någon större vikt vid arbetet i riksdagen. Det var enklare att argumentera där man inte behövde vara så noga med fakta och där riskerna att bli motsagd var mindre. Ny Demokratis frontfigur utgjorde en alldeles egen ”kampanjorganisation” av samma slag som Sverigedemokraterna nu sjösätter och som presenterades vid en presskonferens dit man lurat journalisterna med ett löfte om ”kursändring”. Den som hoppats på att den skulle bestå av en nedtoning av partiets främlingsfientliga budskap blev dock besviken. Ändringen visade sig bara bestå av ett nytt arbetssätt där man med hjälp av flygblad, annonser och utomparlamentariska metoder ska förmå människor som flyr undan krig och terror att hålla sig borta från vårt land.

Den lättsamma ton som Ny Demokrati ibland slog an skiljer partiet från deras efterföljare (det är svårt att tänka sig Mattias Karlsson stapla ölbackar eller Björn Söder leda allsång på torgmöten ) En annan skillnad är att Nyd inte hade SD:s ursprungliga kopplingar till nazistiska rörelser. Däremot var främlingsfientligheten lika dominerande i Ny Demokratis budskap som den nu är i Sverigedemokraternas. Det ändras inte av en aldrig så irriterad Bert Karlsson.

Michel Platinis krokodiltårar.

Det är möjligt att Uefas ordförande Michel Platini lyckas med konststycket att distansera sig från sin (möjligen före detta) kompis Sepp Blatter och undgå mutanklagelser. Men han är ändå tillräckligt insyltad i det som förefaller vara total brist på demokrati i det internationella fotbollsförbundets ledning för att förtjäna vårt eget förbunds stöd. Platinis uttalande att ”det är skamligt att jag dras in i det här” måste nog betraktas som krokodiltårar.

Förutom de orimliga summorna som figurerar i affären förstår jag inte hur Blatter och Platina kan tillåtas upprätta ett muntligt avtal ”man till man”. Krävs det inte styrelsebeslut för en kostnad på drygt 17 miljoner?  Inget kontrakt? Ingen diskussion om varför Fifas ordförande ansågs behöva en personlig rådgivare vid sidan av staben av välavlönade tjänstemän på förbundet?

Även om det internationella fotbollsförbundet sedan länge fjärmat sig från idrottsrörelsen och fotbollens ideal och blivit en ren affärsverksamhet företräder man fotbollen och dess intressen. Åtminstone på pappret. Då kan inte de nationella förbunden stillatigande se på när Fifa skakas av den ena skandalen efter den andra. Man måste söka en ny ledning som inte förknippas med den nuvarande verksamheten. Det gör Michel Platina. Därför är det välgörande att de engelska och danska förbunden nu drar tillbaka sitt stöd för Platinis kandidatur som Fifas ordförande. Svenska fotbollsförbundet borde snabbt fatta samma beslut!

Avlyssnat från verkställande utskottet (SD), torsdag lunch.

Det här går inte grabbar. Nu verkar fler och fler tycka att Sverige ska fortsätta med en generös flyktingpolitik. Det är inte bra, det är inte alls bra. Det här är ju vår fråga och den dominerar debatten just nu. Ändå håller vi på att tappa greppet. Vad göra, Jomshof? Vad är det vi har missat?

Inte fan vet ja, Jimmy. Det var ju du och Mattias som hittade på det här med misstroendevotum och att vi skulle rösta på moderaternas budget. Det utspelet gav inte ett skit.

OK, men nu måste vi in på banan igen? Det är du som är partisekreterare, hitta på nå´t.

Vad tror ni om en spektakulär presskonferens med kort varsel, det har fungerat förr?

OK, har vi nå´t att presentera Mattias?

Det är väl i så fall att vi ska bli ännu mer främlingsfientliga. Nå´t annat har vi inte. Men på det området har vi tydligen slagit i taket när det gäller antalet trogna anhängare. Hemska tanke.

Kanske ska vi istället försöka saluföra vår politik på ett nytt sätt, strunta i riksdagsarbetet och bli en kampanjorganisation istället. Vi har gott om pengar i kassan och våra riksdagsledamöter kan lika gärna dela ut flygblad som att gå omkring här utan att få något uträttat. För att inte tala om våra kommunalpolitiker. I den mån de överhuvudtaget går på några möten så sitter de ändå bara av tiden. Vi mobiliserar alla uteslutna också, inklusive värstingarna i det förra ungdomsförbundet. Det kan bli tufft därute.

Bra, det verkar vettigt. Men hur få massmedia intresserade, några idéer Jamshof?

Jag föreslår att vi mörkar lite och sätter ”Kursändring” som rubrik på kallelsen. Det bör locka. När vi väl har media på plats kan vi säga vad det egentligen handlar om, att vi från och med nu inte ska ödsla tid på meningslöst riksdagsarbete utan istället jobba utomparlamentariskt. Dessutom att vi ska använda betydande delar av vår skattefinansierade valfond till en kampanj riktad till flyktingar på väg hit. Berätta att Sverige är ett jävla skitland, här väntar bara fattigdom och elände och dessutom är det kallt. Vi kan förresten säga till journalisterna att det är det vi menar med kursändring, att flyktingar ska lägga om kursen och vända hemåt. Det kan omöjligt vara värre i deras egna länder än det är här. Och där är det ju varmt.

Bra.   Kalla till presskonferens om en halvtimma. Jag inleder med det vanliga tugget om massinvandring och raserad välfärd så kan ni fylla på. Säg till Paula att ansluta, hon brukar kunna ta i så det ryker. Utan skrupler.

Nu kör vi…

Låt Falcon Alkoholfri Arena bli vad den heter.

Namnet på Falkenbergs nya fotbollsarena, Falcon Alkoholfri Arena, väckte en viss munterhet när det tillkännagavs men jag tycker inte namnet är konstigare än många andra. Guldfågeln Arena istället för anrika Fredrikskans i Kalmar eller för den delen TELE 2 Arena är knappast något att yvas över. Hade det varit ekonomiskt möjligt, det är det nog tyvärr inte, borde vi valt Falkenberg Arena efter förebild från bl.a. Borås. Men så ser verkligheten ut och nu har vi chans att göra något annorlunda och positivt av namnvalet.

Det må vara ”tankar om det otänkbara” men varför inte låta vår arena bli vad den heter, alltså alkoholfri. Jag tycker inte det är självklart att man under ett par timmars idrottsarrangemang nödvändigtvis måste ha tillgång till alkohol. Jag är medveten om att detta inte är något problem på Falkenbergs IP och säkert inte kommer att bli det på den nya arenan heller. Men det skulle bli en markering, inte bara mot alkoholanvändning i idrottsammanhang, utan Indirekt också mot en supporterkultur som håller på att helt spåra ur. Det är svårt att tro att det bedrövliga som händer i samband med framförallt några av storstadsklubbarnas matcher skulle vara frikopplat från ”alkoholhaltiga drycker.” Eller är det möjligt att vara så urbota korkad i nyktert tillstånd?

 Jag tror dessutom att ett beslut om nolltolerans skulle väcka positiv uppmärksamhet och gagna såväl klubben som kommunen och sponsorerna.

Jag kan höra invändningarna. ”Det betyder minskade inkomster.” Det gör det förmodligen, jag vet inte i vilken omfattning. Men hamburgaren skulle nog smaka bra också tillsammans med alkoholfri öl och kanske skulle nya sponsorer, t.ex. matvarujättarna, bli mer intresserade. Vi märker nu hur ansvarskännande sponsorer till berörda klubbar börjar dra öronen åt sig, man vill inte förknippas med idrottens avarter.

”Sponsorerna måste få bjuda sina gäster på ett glas öl” kan jag också höra. Men jag tvivlar på att någon skulle avstå från matchen för att man fick nöja sig med en fika i pausen. Eller för den delen en alkoholfri ölvariant. Bland andra Systembolaget vittnar om ett ökat intresse för öl med lägre alkoholhalt och flera internationella bryggerier lanserar alkoholfria ölsorter. Det borde vara naturligt att haka på den trenden.

Så varför inte göra en dygd av nödvändigheten. Låt namnet bli en markering för positiva idrottsupplevelser. Låt Falcon Alkolfri Arena bli vad den heter!