Axel och "trollhättebon" Gustav Larsson vid päronträdet som Axel planterade något av hans första år i stugan och som nu bara har kronan ovan sanden men ändå fortfarande bär frukt ! . |
Axel på sin favoritplats på ljugarbänken. På bilden också Ingrid Zackrisson som hade badstuga på klitterna bredvid Axels. |
Trots att backfiske och
garnfiske var Axels huvudsakliga försörjning var han nog mest känd som säljägaren
Blomgren. Det kan tyckas märkligt eftersom han förmodligen inte sköt en enda
säl! Däremot var Axel till ovärderlig hjälp vid många säljakter, framförallt
tillsammans med grosshandlaren och den kände falkenbergsprofilen Anders
Hallberg. Åtskilliga var de gånger de tillsammans tog sig ut till Marsten i
Axels eka. Där kunde det bli rätt goda fångster när gråsälen lekte utmed
hallandskusten, berättade Axel, som hann medverka till att 434 sälar fick sätta
livet till innan de blev fridlysta. ”Den
sista sköt vi i uppe i Ätran vid Herting”, mindes Axel.
Axel skötte båten och tog
hand om de skjutna sälarna. Han kokade tran som sadelmakarna använde som
smörjolja och skinnet sålde han till Falkenbergs skomakare. Dessutom var det
skottpengar på sälarna som var ett gissel eftersom de förstörde näten, tre
kronor betalades för varje djur.
Det var inte bara när det handlade
om sälar som Axel hjälpte Anders Hallberg med jakten. ”Rådjur och hare och allt som sprang vilt och var matnyttigt”, som Axel uttryckte det.
På sommaren hade Axel också i
uppdrag att förse Strandbaden med tång till gästernas tångbad.
Fisken levererade han till
Westgerds fiskaffär på Hotellgatan. Han hade en pakethållare där fram på cykeln
där fisklådan bands fast. Annars var det inte särskilt ofta Axel gav sig iväg
till centrum. När det hände ingick i regel en pilsner eller två på ”Källaren
Laxen” som drevs av Bryggeri Falken.
Överhuvudtaget trivdes Axel
bäst i sin stuga, han gick ogärna bort någonstans. Han var stor djurvän och i
stugan samsades han med sina katter, det kunde vara både åtta och tio som bodde
i stugan under vintern. Tillsammans med Axels något begränsade intresse för
städning satte det sina spår...
Men Axel Blomgren var alls
ingen enstöring. Han hade många vänner och var en god berättare. En nära vän
var ”trollhättebon” Gustav Larsson. Han hade trivts så bra som sommargäst i
Skrea att han senare flyttade dit. Ända fram till dess att Axel passerat de
åttio, Gustav var några år yngre, kunde de båda vännerna vid fint väder ro ut
och pilka torsk och makrill. En annan kompis var David Ringström som hade
badstuga på klitterna strax söder om Axels. David var sjöman ”på de stora
haven” och han och Axel hade mycket att ljuga om när de träffades.
Vi kan tyvärr inte berätta så
mycket om Axels fru ”Lisa”, Lovisa Rebecka Olsson, men det betyder inte att hon
var oviktig för honom, tvärtom. ”Ett
rejält och präktigt fruntimmer som visste vad hon ville, och lite till”, brukade
Axel säga. Lisa var född i Ljungby utanför Falkenberg 1875 och var äldst av sju
syskon. Hon och Axel gifte sig i Skrea Kyrka 1912 och de fick inga barn. Så
länge Lisa levde var det ordning och reda, fint och välstädat i stugan. Hon dog
på Falkenbergs lasarett i december 1937 och efter det blev det aldrig sig likt
i den blomgrenska stugan. När Axel dog, strax före jul 1967 hade han alltså
varit änkeman i trettio år. Han och Lovisa är begravda på Skrea kyrkogård.
Husförhörslängdens ”Backstuga
i Sanden” eller ”Sandslätt 9”, numera ”Blomgrenska” är fortfarande privatägd
och används som sommarstuga. Detta ungefär 180 år efter det att den ”avskedade Rotebåtsmannen” Tobias
Gabrielsson Krämer och hans familj först flyttade in i torpet...