I dag för 27
år sedan, den 10 augusti 1991, hade Folkpartiet valupptakt i Malmö. Vid
kvällens festmiddag åt vi Hjortstek med stekt potatis, grönsaker och viltsås.
Vid desserten,
Mor Hannas vaniljglass med vinbär, sjöng vi om trötta sossar på melodin ”De sista
ljuva åren”.
Dom orkar inte mera
Sin storhetstid den har dom haft.
Nu trampar dom i lera
Förlorat all sin kraft…
Också i
refrängen hade vi justerat ursprungstexten något:
Så låt de här regeringsåren
Få bli de sista år dom får.
Blott deras närmsta vänner
Lär väl fälla någon tår…
När valet
den 16 september räknats stod det klart att Ingvar Karlsson mycket riktigt fått
lämna ifrån sig makten. Dessutom hade miljöpartiet åkt ur riksdagen.
Dags för en cover?
Det fanns
smolk i glädjebägaren. 6,3 % hade anammat Ian & Berts populistiska och
främlingsfientliga budskap och fp hade backat, om än till den med dagens mått
mätt acceptabla siffran 9,3 %.
Regeringsförhandlingarna
var inte oproblematiska, hur vi själva skulle ställa oss var inte självklart.
Resultatet blev en fyrpartiregering med Carl Bildt som statsminister. Ian
Wachtmeisters försök att visa musklerna innebar en viss osäkerhet men ändrade
ingenting.
Det finns en
uppenbar risk att svårigheterna 1991 kommer att framstå som lätthanterade i
jämförelse med den kommande regeringsbildningen.
