Dagis i parlamentet

Den här visan framfördes vid riksdagsgruppens vårfest 1995. Texten  syftar på talman Birgitta Dahls  initiativ att inrätta ett dagis i riksdagshuset. I sin bok  berättar hon om ambitionen att underlätta för ledamöterna att kombinera uppdraget med att vara småbarnsförälder.
"Reformen" blev uppmärksammad och gav upphov till en del diskussion. Som framgår fanns det synpunkter också hos oss...

Kören vid dessa årliga spektakel växlade något  men om jag minns rätt bestod den vid det här tillfället av Evorna Erikson och Flyborg och KG Biörsmark. Dessa ska däremot inte lastas för texten, den bär jag det fulla ansvaret för.
Också kompet varierade år från år och jag är osäker på vem som satt vid pianot vid just det här spektaklet. Kan det ha varit Carl-Johan Wilson, eller möjligen Håkan Jonsson? Karin som nämns i texten är kollegan Pilsäter.

Här leks väl för fa n tillräckligt ändå!

Mel.: Elektricitetsvisan. Hasse&Tage

Nu har det hänt i vårt parlament

att vi fått dagis i huset

så att föräldrarna permanent

kan hålla reda på "buset."

"Kompensation!", kräver vi som har

passerat 50-årsgränsen

och inte längre har småbarn kvar

OCH SAMMA ÄR DET MED POTENSEN!

Refräng:

Nej, varför ett sån't förskräckligt hallå

 här leks väl för fa'n tillräckligt ändå

 i kammaren finns ett tjog - eller två

 som knappt är torra bakom örat.

"Förbannat gnäll!", nu blir Karin tvär.

"nu tycker jag ni ska sluta!

Är det garage eller luftgevär

är det ej tal om att pruta!"

"Men är man skotträdd och aldrig satt

sin fot i riksdagsgaraget

då borde man få nå'n slags rabatt

OCH KRAFTIG HÖJNING UTAV GAGET!

Refr.: Nej, varför....

Eländet invigs med stort hallå

och åttiotre journalister,

med barnen vettskrämda - bägge två!

och föreståndaren bister.

"Det är en oerhört stor reform,"

sa' Dahl, "går ej att va' utan!

Uppmärksamheten är helt enorm

OCH JAG FÅR SYNAS UTI RUTAN!"

Refr.: Nej, varför....

KÅVE:s semester i Falkenberg 1929 (5)

Går en ny stjärna bland sommarstäder upp över Falkenberg?

Den femte och sista delen av signaturen KÅVE:s syn på en semester i Falkenberg 1929.

"Staden räknar något över femtusen innevånare. Detta låter en smula otroligt i förhållande till stadens litenhet men de officiella siffror vi fått få gälla. Samhällets ytomfång är icke stort och när man därtill betänker att tillsynes mer än hälften av husen äro envånings sådana har man lite svårt förstå var alla innevånarna bo någonstans. Detta särskilt under sommaren då badgästerna inkräkta mångenstädes.

Beträffande byggnadskonstruktionen är detta samhälle en gränsstad på västkustsidan. Denna egenskap hävdar den f.ö. i två bemärkelser. Den är den nordligaste stad vid kusten där korsvirkeshus efter skånskt mönster förekomma, och den är den sydligaste plats för samma område där trähusen äro nästan helt förhärskande.

Trots att Falkenberg ej är i saknad av vad till ett modernt kultursamhälle hör av civilisationens möjligheter vilar en gammal egenartad stämning och ett välgörande lugn samt ro över denna västkuststad. De mest framträngande ljuden av stadens röstresurser äro kyrkklockornas kvällsmålsringning och mjölkkuskarnas energiska klämtande med en större hästbjällra på morgonsidan. 
Första morgonen vi vaknade i Falkenberg var vid detta ljud. Först trodde vi i vår enfald att det var polisen eller någon annan myndighetsperson som på detta sätt gick omkring och väckte hela samhället. Det ringde vid vår gård, vid grannens och så hela gatan utåt. Klockan visade åtta och kvarten över, men det oaktat förhärdade vi oss och lågo kvar i vår morgonslummer. Snart väcktes vi dock av en liknande ringning igen men då var klockan tio. Nu måste vi upp och se. Jo, det var ett mejeri som med häst och vagn körde omkring med en större mjölkreservoar vars innehåll portionerades ut i husen. Kusken ringde med sin klocka och med tillbringarna i högsta hugg rusade grannskapets kvinnfolk till.

Idén är inte så illa. På det sättet får samhällsmedborgarna sin mjölk frisk och god samt med minsta möjliga besvär. Dessa rullande mjölkaffärer medföra f.ö. smör och bröd. Litet kokta ägg bara, och frukosten hade varit fix och färdig."

Så upplevde signaturen KÅVE en semestermorgon i Falkenberg sommaren 1929. Det får avsluta hans artikel i VESTSVENSKA DAGBLADET i september samma år.  Mot bakgrund av den positiva bild han målar upp måste rubrikens fråga för hans del varit retorisk. Det framgår inte minst av textens närmast lyriska avslutning:

"I sådana stunder, liksom då solen, den allt livgivande solen, lyser över allt och alla, spridande sin middagshetta till sanden vid Skrea friluftsbad kunna vi ej sammanfatta våra känslor bättre än i detta:

Här är oss gott att vara. Här stanna vi månaden ut!