HALLANDSPOSTEN 1 okt.1990
Oberoende liberal
Chefred. S-O Carlson
Pol.red Jan
Fröman
"FRÅN HALLANDSBÄNKEN"
"Det måste stanna oss emellan! |
|
Så är det dags för ett nytt riksdagsår. Den här gången
har jag ordnat det så att de många resorna till Stockholm ska bli lite mer
vällustbetonade. Jag har nämligen lärt känna en ung dam i Nacka som jag
kommer att träffa så ofta jag får tillfälle. Hon ska få mig att glömma
invecklade propositionsordningar och kolleger som läser högt ur sina gamla
manus. Med väntande besök hos denna underbara tjej kommer jag att med ett leende
på läpparna ta emot telefonsamtal från kvällstidningsjournalister klockan fyra
på morgonen, lyssna intresserad på enögda och krävande företrädare för
diverse intresseorganisationer, ja tom tala vänligt med centerpartister som
tycker att skattesystemet var bättre förr.
Ingenting ska kunna få mig på dåligt humör när jag vet
att hon väntar på mig.
Tillsammans ska vi skratta åt dom som tycker att det
är politikerna som ska bestämma för familjerna hur mycket mjölk man ska dricka
och helst också hur dags den ska inhandlas.
Diskretion
Jag vågar berätta om mitt nya förhållande därför att
jag
alltid har kunnat lita på HP-läsarnas diskretion. Kommer det däremot till Hänt-i-veckans
kännedom är förmodligen min politiska karriär är slut. Det finns ju fortfarande en hel del väljare
som tycker att man ska hålla sig till den man är gift med.
Det är ingen större risk att min hustru den här vägen
ska få reda på vad jag har för mig på kvällarna. Hon har sedan länge slutat
läsa mina artiklar. Det är förmodligen en protest mot att jag inte i stället
ägnar mig åt något som man får betalt för. (Jag hoppas HP:s chefredaktör förstod piken fast den var fin.) Då kan jag
lika gärna städa garaget, tycker alltså hon som jag bor ihop med på helgerna.
Visserligen har jag nu lyckats göra plats för hennes nya cykel, men bilen har
vi inte kunnat köra in sedan slutet på 70-talet.
Men det är en annan och betydligt känsligare historia.
. .
I lägenheten ute i Nacka ska jag alltså få en chans att koppla av. Vi ska hjälpas åt, hon och jag, att riva sönder Bert Karlssons debattartiklar i DN, utan att dessförinnan ha läst dem. Det är förvånansvärt hur enkelt massmedia har gått på skivbolagsdirektörens fint och låtit honom spela rollen som osjälvisk företrädare för konsumenterna. Vartenda uttalande jag undgår att läsa av denne debatt-redaktörernas älsklingsgosse kommer att hjälpa mig att hålla hjärtinfarkten borta.
(En sak ska herr Karlsson hållas räkning för - han har
helt rätt när han menar att kommunerna inte ska kunna styra handelns
etableringar. En sådan ändring av lagen har folkpartiet krävt i åratal.)
Kan inte ens läsa...
Min nya vän är alltså måttligt intresserad av
politik, hon har helt andra förtjänster. Faktum är att hon inte ens kan läsa.
Därför vet hon ingenting om att socialdemokraterna nu på nytt för fram den
gamla trötta tanken om att vår välfärd ska räddas med hjälp av kollektivt
ägande. Löntagarfonderna ska få efterföljare, det har LO bestämt.
Också detta slipper jag reta mig på i mitt nya
sällskap, liksom på moderater som vill
ha borgerligt samarbete, men bara om det sker på deras villkor.
Inte heller ska jag ägna en tanke åt miljöpartister som tror att allt blir bra bara
vi slipper utsättas för påverkan av efterblivna fransmän, elaka tyskar och
opålitliga spanjorer.
I den trivsamma lilla lägenheten ute i Nacka ska jag
strunta högaktningsfullt i centerpartistiska ledarskribenter som ena
dagen applåderar Olof Johanssons taktiska inviter till Bengt Westerberg för
att nästa dag fortsätta sin osakliga kritik, modell dansbaneslagsmål, mot samme
Westerberg.
Allt det där ska Elin få mig att glömma. ( Har jag sagt så här mycket kan jag lika gärna avslöja namnet också. Hon ska alltså döpas till Elin Johanna den 27:e oktober. )
Allt det där ska Elin få mig att glömma. ( Har jag sagt så här mycket kan jag lika gärna avslöja namnet också. Hon ska alltså döpas till Elin Johanna den 27:e oktober. )
Diskussion med Elin
Hon är snart fem veckor nu, Elin, och för morfar har
politiken fått nya dimensioner. Hur kommer hennes framtid att se ut? Vilka
möjligheter har hon och andra nyfödda i Kina, Brasilien, Polen, USA och Tanzania?
Hur kan jag och mina morfar-kolleger runt om i
världen förbättra barnens nuvarande villkor och framtida möjligheter?
Nu åker jag ut och diskuterar det med Elin. Jag tar
med mig några debattartiklar från DN som vi kan riva sönder tillsammans. Per Gahrtons, Bo Söderstens och Birger Schlaugs gillar hon bäst, förmodligen för att
hon vet att därifrån kommer det ständigt nya. ..
Christer Eirefelt (fp)