För några veckor sedan handlade min blogg om Sverigedemokraternas
opinionssiffror. ”Om det är så”, skrev
jag, ”att en majoritet av sympatisörerna egentligen inte står bakom partiets
främlingsfientlighet och nationalism utan bara utnyttjar SD för att protestera
mot ”etablissemanget”, hur många skandaler med SD-toppar inblandade är denna
grupp beredd att acceptera? Hur många rasistiska utspel, hur mycket hets mot
muslimer och judar, hur mycket Kent Ekeroth tål man innan denna förmodade
majoritet SD-anhängare hittar ett mindre destruktivt sätt att protestera?”
Efter Ekeroths senaste eskapader finns det anledning att
fundera vidare på samma tema.
För det första: mitt i riksdagens arbetsvecka, klockan 02.30
en onsdag kväll, försöker SD:s rättspolitiska talesperson komma in på
en nattklubb i centrala Stockholm. Oavsett vad utredningen kommer farm till,
vem som slog först och vem som provocerade vem, tycker jag att såväl Ekeroths
väljare som de som betalar hans arvode, skattebetalarna, kan ifrågasätta om
Ekeroth kan fullgöra sitt uppdrag dagen efter. Om han inte nekats inträde hade han
i det närmaste fått gå direkt till jobbet på torsdagen. Man behöver inte vara
direkt puritansk för att tycka att sena krogbesök under arbetsveckan inte är
okej.
För det andra: jag ifrågasätter inte att man som riksdagsledamot
ska ha rätt till skydd om man riskerar att bli utsatt för våld eller
trakasserier för sina åsikters skull. Men ska den rätten gälla obegränsat eller
borde man som förtroendevald ha ett eget ansvar för sin säkerhet och för de omfattande
kostnader skyddet drar med sig? Jag tycker det visar på bristande respekt för
såväl säkerheten som för kostnaden när man använder sig av rätten till
livvakter för att ställa sig i en stökig kö för att komma in på en nattklubb
klockan halv tre.
En tredje fundering: SD har ett
betydligt starkare stöd på landsbygden än i storstäderna. Det lär bland annat
vara en följd av misstro mot ”etablissemanget” som människorna på landsbygden
gärna förknippar med Stockholmsbaserade makthavare. Hur tänker dessa
SD-sympatisörer när man läser om att en av partiets ledande företrädare gärna
tillbringar några ”våta” timmar fram på morgonkulan vid Stureplan, så långt man
kan komma från de mindre industriorter på landsbygden där SD är starka?
