Ett sensationellt avslöjande.
Klockan var några
minuter över nio på morgonen den 9 juni 1998 och i riksdagens plenisal hade jag
just påbörjat mitt sista av cirka 1500 tjänstgöringspass som vice talman.
Siffran 1500 har visserligen ingen betydelse för utlovat avslöjande men får
utgöra svar till den journalist som efter mina tio år som vice talman frågade
”om jag fått tjänstgöra någon gång” (!) I själva verket tillbringar man som
vice talman med all säkerhet fler timmar med att leda förhandlingar och voteringar
än talmannen som oftare är upptagen av andra uppdrag.
En anledning
till journalistens fråga skulle kunna vara att talmannen har en viss benägenhet
att alltid vara tillgänglig just när det drar ihop sig till mer spektakulära
inslag, typ partiledardebatter. Att talmannens möjlighet att närvara råkar
sammanfalla med att radio och TV direktsänder är naturligtvis en ren
tillfällighet men kan ha medverkat till att journalisten fått ett felaktigt
intryck.
Nåväl, det
var ett sidospår. Åter till den där junimorgonen i riksdagen. Efter att ha öppnat
förhandlingarna och lämnat ordet till den första talaren tog jag en klunk från
glaset med Ramlösa som alltid fanns vid sidan av den magnifika talmansklubban.
Det vill säga jag utgick ifrån att det som vanligt var vatten i glaset. Det tog
någon sekund för mig att inse att så inte var fallet, glaset innehöll i stället
ren gin! Visserligen av god kvalité, men ändå.
Själv
lyckades jag någorlunda hålla ”god min i elakt spel”, värre var det för
kammarsekreteraren vid min sida och övriga medarbetare på podiet. Alla visade
sig senare vara delaktiga i sammansvärjningen och kunde inte dölja
förtjusningen över att den lyckats. Trots att kammaren var relativt välbesatt
var det mirakulöst nog ingen av ledamöterna som förstod vad den ovanligt
uppsluppna stämningen berodde på.
Jag vill minnas att den i övrigt
så förträfflige Ulf Christoffersson på kammarkansliet var en av dem
som låg bakom övergreppet. Däremot lyckades jag aldrig klarlägga talmanskollegan
Anders Björks roll, men jag har anledning att misstänka att den inte var helt obetydlig.
PS Jovisst, det fanns en bakgrund till det
inträffade. Framförallt under sena arbetspass, vi höll på längre på den tiden,
hände det att jag frågade den som fyllde på vattenglaset om det inte fanns
något starkt att ”spetsa” med. Svaret lät alltså vänta på sig till den här minnesvärda morgonen i juni 1998.
DS