Lagerbäck bäddade för Juholt?

Lars Lagerbäck blev närmast helgonförklarad på Island när han som tränare lyfte fotbollslandslaget till oanade höjder för några år sedan.  ”Islands mest älskade man” var bara en av flera superlativer.  Under hans ledning gick laget sensationellt till EM i Frankrike 2016 där man i åttondelsfinalen besegrade ett favorittippat och stjärnspäckat England.

Samtidigt hölls presidentval i landet och hade Lagerbäck varit isländsk medborgare, och ställt upp, ansåg många att han haft goda chanser att vinna.

Lagerbäcks framgångar med laget gav Sverige ett stort förtroendekapital i På Island. Nu undrar jag om det möjligen kan ha varit så att denna goodwill spelat in när regeringen placerade Håkan Juholt som ambassadör i Reykjavik?  Resonemanget skulle i så fall ha gått ut på att här har vi med hjälp av Lagerbäck skapat en så stor respekt för Sverige att förtroendet måste bli svårt att rubba ens med de mest märkliga ageranden från en ambassadör. Att det med andra ord skulle finnas en rejäl fallhöjd innan islänningarna börjar undra om den hyllade landslagstränaren och den nuvarande ambassadören verkligen kommer från samma land?

Håkan Juholt har varit riksdagsledamot i 22 år och har erfarenhet från såväl utrikes- som försvarspolitik. Det torde ha inneburit åtskilliga kontakter med svenska beskickningar och ambassadörer runt om i världen och god insikt i vad uppdraget består av.

”Han lär sig nog inom kort vad det innebär att vara ambassadör” kommenterar utrikesministern.

Fan tro´t , sa Relling.

Snabbtåg med övernattning.

Jag köpte en trisslott när jag kom från Stockholm till Göteborgs Central i går kväll. Jag tänkte att om man åker med det tåg som med någon minuts marginal passerat stoppet vid Södertälje då måste det innebära turdag. (Dessvärre visade det sig inte gälla lotter)

När jag nu tar del av situationen på tåget efter, alltså det som blev stående på spåret nästan hela natten, funderar jag på hur beredskapen för den här typen av ”oförutsedda händelser” ser ut.  Visserligen som lekman, men ändå.

Varför evakuerades t.ex. inte passagerarna snabbare? Förklaringen från SJ:s talesperson var att det omöjliggjordes av att det pågick trafik på det parallella spåret. Varför kunde man då inte stoppa den trafiken under den korta tid det skulle ta att låta resenärerna gå av? Sådana tågstopp, med olika förklaringar, är inte precis främmande varken för SJ eller deras kunder.

Om detta trots allt var omöjligt kan man tycka att det borde ha gått att göra livet mer drägligt för de inlåsta  passagerarna: 

All erfarenhet visar att ständigt uppdaterad information om det aktuella läget är viktigt. Det har man tydligen inte beaktat, inte heller den här gången.

Visserligen var det kanske ingen som behövde svälta, men stod tåget verkligen så illa till att det inte gick att få ombord de förnödenheter som saknades?

Och hur är det med elförsörjningen, finns det inga provisoriska lösningar utanför det ordinarie systemet?

Det är inte svårt att förstå att stängda toaletter upplevdes som ett jätteproblem för många. Fråga mig inte hur – men nog borde det gå att ha beredskap för någon form av snabb lösning till och med på det dilemmat?

”Snabbtåg” där resenärerna måste övernatta på sträckan Stockholm – Göteborg?

Nej, det var bättre förr. Innan det fanns tåg överhuvudtaget, och än mindre snabbtåg. På oxkärrornas tid. Då fick man visserligen också övernatta, men det fina var att på den tiden gick det så sakta att man kunde bo första natten hemma…

Misslyckad historieförvanskning.

Om Ian och Berts misslyckade historieförvanskning.

Med sedvanlig blygsamhet talade Bert Karlsson i förra veckans söndagsintervju om för oss att allt Ny Demokrati föreslog i riksdagen senare har genomförts. Nu var inte fakta partiets bästa gren och det gäller naturligtvis också det här uttalandet. I själva verket blev NyD:s påverkan på svensk politik ytterst marginell. Undantaget var flyktingpolitiken där partiets agerande framförallt bidrog till ökad främlingsfientlighet.

Fakta stämmer alltså inte. Dessutom haltar logiken betänkligt.  Bert Karlsson har inte mycket till övers för andra politiker. På känt maner talar han svävande om ”överheten” och ”etablissemanget.” Trots det menar han tydligen att dessa inkompetenta politiker i efterhand lyckats genomföra hela NyD:s program?

Ny Demokratis extremt populistiska projekt, där ligger t.o.m. Jimmy Åkesson i lä, slutade med ett totalt fiasko och 1,24 % i valet. Det glömde Karlsson att nämna.

I torsdagens Studio Ett var det dags för Ian Wachtmeister att försöka förvanska historien, föga överraskande med samma klena resultat. Utöver att bidra till ökad främlingsfientlighet och en organisation i kaos lämnade partiet ytterst få spår efter sig.

Däremot kommer Wachtmeister närmare sanningen när han pekar ut Folkpartiet som det största hindret för Ny Demokrati. Såväl när det gällde politikens innehåll som sättet att saluföra den var vi varandras motsats.

Wachtmeister nämnde vid samma tillfälle att han häpnade över att ”dom andra” var så dåliga på att kommunicera med vanliga människor.

Och visst, när det gällde att samla mycket folk var Ian och Bert bättre än ”dom andra”. Showerna med ”drag under galoscherna” och stapling av ölbackar kunde möjligen ha passerat som ett kul inslag i valrörelsen om det inte hade varit för det populistiska och starkt främlingsfientliga budskapet.  Man drog sig inte för direkta lögner när det gällde att misskreditera flyktingar och invandrare.

Ny Demokratis sätt att nå ut till ”vanliga människor” blev partiets uppgång – och fall. När galoscherna och ölbackarna spelat ut sin roll och inte längre fungerade som dimridå för att dölja vad NyD egentligen stod för föll partiet ihop som ett korthus.

Dagis i parlamentet

Den här visan framfördes vid riksdagsgruppens vårfest 1995. Texten  syftar på talman Birgitta Dahls  initiativ att inrätta ett dagis i riksdagshuset. I sin bok  berättar hon om ambitionen att underlätta för ledamöterna att kombinera uppdraget med att vara småbarnsförälder.
"Reformen" blev uppmärksammad och gav upphov till en del diskussion. Som framgår fanns det synpunkter också hos oss...

Kören vid dessa årliga spektakel växlade något  men om jag minns rätt bestod den vid det här tillfället av Evorna Erikson och Flyborg och KG Biörsmark. Dessa ska däremot inte lastas för texten, den bär jag det fulla ansvaret för.
Också kompet varierade år från år och jag är osäker på vem som satt vid pianot vid just det här spektaklet. Kan det ha varit Carl-Johan Wilson, eller möjligen Håkan Jonsson? Karin som nämns i texten är kollegan Pilsäter.

Här leks väl för fa n tillräckligt ändå!

Mel.: Elektricitetsvisan. Hasse&Tage

Nu har det hänt i vårt parlament

att vi fått dagis i huset

så att föräldrarna permanent

kan hålla reda på "buset."

"Kompensation!", kräver vi som har

passerat 50-årsgränsen

och inte längre har småbarn kvar

OCH SAMMA ÄR DET MED POTENSEN!

Refräng:

Nej, varför ett sån't förskräckligt hallå

 här leks väl för fa'n tillräckligt ändå

 i kammaren finns ett tjog - eller två

 som knappt är torra bakom örat.

"Förbannat gnäll!", nu blir Karin tvär.

"nu tycker jag ni ska sluta!

Är det garage eller luftgevär

är det ej tal om att pruta!"

"Men är man skotträdd och aldrig satt

sin fot i riksdagsgaraget

då borde man få nå'n slags rabatt

OCH KRAFTIG HÖJNING UTAV GAGET!

Refr.: Nej, varför....

Eländet invigs med stort hallå

och åttiotre journalister,

med barnen vettskrämda - bägge två!

och föreståndaren bister.

"Det är en oerhört stor reform,"

sa' Dahl, "går ej att va' utan!

Uppmärksamheten är helt enorm

OCH JAG FÅR SYNAS UTI RUTAN!"

Refr.: Nej, varför....

KÅVE:s semester i Falkenberg 1929 (5)

Går en ny stjärna bland sommarstäder upp över Falkenberg?

Den femte och sista delen av signaturen KÅVE:s syn på en semester i Falkenberg 1929.

"Staden räknar något över femtusen innevånare. Detta låter en smula otroligt i förhållande till stadens litenhet men de officiella siffror vi fått få gälla. Samhällets ytomfång är icke stort och när man därtill betänker att tillsynes mer än hälften av husen äro envånings sådana har man lite svårt förstå var alla innevånarna bo någonstans. Detta särskilt under sommaren då badgästerna inkräkta mångenstädes.

Beträffande byggnadskonstruktionen är detta samhälle en gränsstad på västkustsidan. Denna egenskap hävdar den f.ö. i två bemärkelser. Den är den nordligaste stad vid kusten där korsvirkeshus efter skånskt mönster förekomma, och den är den sydligaste plats för samma område där trähusen äro nästan helt förhärskande.

Trots att Falkenberg ej är i saknad av vad till ett modernt kultursamhälle hör av civilisationens möjligheter vilar en gammal egenartad stämning och ett välgörande lugn samt ro över denna västkuststad. De mest framträngande ljuden av stadens röstresurser äro kyrkklockornas kvällsmålsringning och mjölkkuskarnas energiska klämtande med en större hästbjällra på morgonsidan. 
Första morgonen vi vaknade i Falkenberg var vid detta ljud. Först trodde vi i vår enfald att det var polisen eller någon annan myndighetsperson som på detta sätt gick omkring och väckte hela samhället. Det ringde vid vår gård, vid grannens och så hela gatan utåt. Klockan visade åtta och kvarten över, men det oaktat förhärdade vi oss och lågo kvar i vår morgonslummer. Snart väcktes vi dock av en liknande ringning igen men då var klockan tio. Nu måste vi upp och se. Jo, det var ett mejeri som med häst och vagn körde omkring med en större mjölkreservoar vars innehåll portionerades ut i husen. Kusken ringde med sin klocka och med tillbringarna i högsta hugg rusade grannskapets kvinnfolk till.

Idén är inte så illa. På det sättet får samhällsmedborgarna sin mjölk frisk och god samt med minsta möjliga besvär. Dessa rullande mjölkaffärer medföra f.ö. smör och bröd. Litet kokta ägg bara, och frukosten hade varit fix och färdig."

Så upplevde signaturen KÅVE en semestermorgon i Falkenberg sommaren 1929. Det får avsluta hans artikel i VESTSVENSKA DAGBLADET i september samma år.  Mot bakgrund av den positiva bild han målar upp måste rubrikens fråga för hans del varit retorisk. Det framgår inte minst av textens närmast lyriska avslutning:

"I sådana stunder, liksom då solen, den allt livgivande solen, lyser över allt och alla, spridande sin middagshetta till sanden vid Skrea friluftsbad kunna vi ej sammanfatta våra känslor bättre än i detta:

Här är oss gott att vara. Här stanna vi månaden ut!