Promenad genom Falkenberg 1920 - sista avsnittet.

Ingeborg Hellberg avslutar här sina iakttagelser från 1920-talets Falkenberg. Hon slutar sin promenad på Kullen efter att hon passerat ”Lille-Pyttans” spår över Sandgatan. Men först berättar hon om när marknader och cirkus kom till sta´n…

Tredje onsdagen i april och oktober var de stora marknadsdagarna. Ett par veckor före marknaden kom det tivolin till sta´n. Då tyckte vi ungdomar att staden fick liksom mera liv. Karusellmusiken hördes över hela sta´n. Där fanns skjutbanor, spelautomater, ringkastning och ibland flera karuseller. Vem minns inte tjocke Karlsson med hästkarusellen. Han bar alltid sina pengar i en väska på magen. Så fanns där woffelbageri. Hade man råd någon gång fick man köpa en woffla. Och då fru Eriksson, som innehavaren hette, hade gjort glass var det en upplevelse att få smaka på det. På Marknadsplatsen fanns också en massa ställningar uppbyggda. Vid dessa bands djuren som skulle säljas på kreatursmarknaden.

Någon gång på året, antingen vår eller höst, brukade cirkus komma till sta´n. Det var en upplevelse. Pojkar i skolåldern försökte få hjälpa till när tälten skulle resas och fick på det sättet fribiljett till föreställningen. Så spännande det var att få se dessa akrobater, lindansarna och inte minst Pellejönsarna. Ofta hade cirkusen många djur med sig och man kunde för en slant få gå och se på dem i burarna, berättar Ingeborg och återgår sedan till promenaden längs stadens gator där hon hade hunnit till Reinholdsons kafé som låg tvärs över Brogatan.

Så rundar vi Reinholdsons kafé och kommer uppför Sandgatan. På höger sida var det ett högt plank och innanför det fanns Reinholdsons trädgårdsservering. Sedan kom stadens elektriska förråd och så Hindströms kakelugnsmakeri. Det var ett mycket lågt hus och i fönstret skyltades med kakelugnsplattor och friser. På andra sidan låg badhuset och den s.k. Badhusparken. Tänk när julgranen inte tändes förrän klockan fyra på julafton. Då var det jul.

Efter Badhusparken kommer vi till Rohlins manufakturaffär som låg i hörnet Nygatan-Sandgatan. ( Ingeborg nämner inte Tingshuset strax söder om korsningen. Det byggdes 1907 och användes som sådant till 1971. Nu  Falkenbergs församling. min anm.) Vi fortsätter uppför Sandgatan. Den kantades av träd på bägge sidor och vid varje träd låg en stor sten. De stenarna brukade ibland kalkas, varför vet jag inte. Kanske en början till trafikhjälp? I hörnet mitt emot Rohlins låg kopparslagare Anderssons hus. Han ägde två och i det första fanns en affär med hushållsartiklar och i det andra fanns kopparslagarverkstaden. Mitt emot låg konduktör Brohléns hus med mjölkaffär i källaren. Dit gick man och köpte grädde och mjölk i lös vikt.

Längre upp på Sandgatan låg biograf Olympia och inne på gården Snickerifabriken. I Sandgatan 4, som det hette då, man hade fått nummer på fastigheten allteftersom de byggdes, hade min mamma bageri, Hilma Kronvalls Hembageri. Mitt emot låg Falkmans åker som sträckte sig från Sandgatan ner till Stationen. Nere mot stationen var liksom en fördjupning där vattnet samlade sig på hösten. När det blev frost och vattnet frös blev det den bästa skridskobanan med ljus från stationen på kvällarna.

( Fältet syns tydligt på Martinssons bild 26/1 med flygfoto från ca 1930. Bensinstationen i hörnet Möllegatan/Sandgatan startades 1933 av Naftabolaget, min anm.)

Längre upp på Sandgatan låg folkskolan, ålderdomshemmet, Nymans och Eskilssons handelsträdgårdar. Sedan passerar man ”Lille Pyttans” spår. När vi kommer över där är vi på Kullen. Där fanns Upplings Speceriaffär och Kooperativa föreningen hade också en liten filial där. På Kullen fanns också Betel som väl var Baptisternas första lokal i Falkenberg, avslutar Ingeborg Hellberg sin redovisning av affärer och verksamhet i Falkenberg omkring 1920.

På baksidan av det sista av sexton maskinskrivna sidor har Ingeborg skrivit för hand:

”Ja, så här minns jag min barndoms stad. Andra har kanske andra minnen. Håll till godo…”

Mina egna kommentarer bygger av naturliga skäl, med några få undantag, inte på egna minnen. Däremot har jag tagit hjälp av böckerna ”Falkenbergsbilder. Linus Almqvist”. ”Falkenberg – stad att bevara” och ”Patrik Johnsons Falkenberg”.

Som sagt – håll till godo.

(De tidigare nio avsnitten finns i bloggarkivet uppe tillhöger.)

Promenad genom Falkenberg omkring 1920 - del 9

Vi går tillbaka på Storgatan och stannar där den möter Stationsgatan. På höger sida låg Danielssons Speceriaffär. Längre fram på höger sida fanns Wiborgs barnbeklädnadsaffär och sadelmakare Wiborg hade också verkstad i det huset. I Wiborgs affär öppnade så småningom Linus Almqvist sin fotoaffär, berättar Ingeborg.

 (Det var i början av 1930-talet och då fanns också frisören Kurt Mårtensson där, senare Lindells. En klippning kostade 1:50. Åke och Gunnar Zander hade först skomakeri i samma hus och startade sedan skofabrik på gården.  Almqvists affär flyttade hit från Stationsgatan 10, en fastighet som fortfarande finns kvar och till nyligen inrymde "Ateljé Profilen”, min anm.)

Nästa hus var skeppsmäklare Bomans. ( sedan under många år Galleri Flamingo, min anm.) Vi går ner till Storgatan igen för att gå på vänstra sidan. I hörnet låg det som nu kallas Patrik Jonssons hus. 

( Patrik Jonsson var läroverksadjunkt men tjänstgjorde inte i Falkenberg. Han hade sina rötter här och var mycket i Falkenberg och köpte huset 1905 av sjökapten Bernard Bengtsson, Huset revs 1973, min anm.)

Sedan kom Signe Kristenssons handarbetsaffär. På andra våningen fanns en damfrisering, jag tror den första i sta´n. Den innehades av fröken Tyboni. Vi går över Gröna Gatan och kommer till poliskonstapel Alexander Johanssons hus. ( Gröna Gatan 1, med putsad fasad, min anm.) Han var kassör i Arbetarföreningens sjukkassa och dit gick man när avgiften skulle betalas.

Så går vi förbi Charles Mobergs hus och kommer till Lindströms skomakeri där gamle Stenborg arbetade. Det var han som skötte om ringningen i kyrkan, bl.a. varje kväll klockan 8.00 mellan 1 maj och 31 augusti. I det huset fanns också Halldéns barberstuga. På andra våningen i det huset hade fru Baardsen rumsuthyrning. ( det hus där senare Bröderna Johansson Herrekipering och Jacobssons Ur fanns, min anm.)

När vi går över Skolgatan kan vi kasta en blick nedåt den. På den ena sidan fanns B-skolan, som en gång kallades ”Pedagogiet”, och mitt emot låg doktor Peter Åbergs villa. I hörnet låg Olivia Johanssons hembageri. Sedan kommer det stenhus som ännu finns kvar (se tidigare anm.) På andra våningen i det huset låg Skoglunds kafé.

Fortsätter vi på vänstra sidan och korsar Nygatan kommer vi till Prästgården och längre fram Stationen. 

Vi vänder och går tillbaka på andra sidan Stationsgatan, förbi Nya Kyrkan och över Nygatan igen. Först kom där Järnvägshotellet, därefter i ett lägre hus Holms Cigarraffär, Johanssons 15-öres basar och Hilma Hanssons barnbeklädnadsaffär. På hörnet fanns Hanna Perssons modeaffär och rundar vi hörnet kommer vi till damskrädderiet med samma innehavarinna.

Så tar vi oss en promenad ner till Politiska hörnet och går Brogatan tillbaka igen. På hörnet låg ju Bokhandeln, sedan Hilding Olssons frisersalong, Ernst Anderssons cykelaffär och så Smålandsbanken. Min mamma, som hade bageri, brukade köpa smör från Broaryd i Småland. Det skulle betalas med postremissväxel, jag tror det hette så, och den skulle köpas i banken.

Efter banken kom man till skeppsmäklare Bomans trädgård (nu en del av Badhusparken, uteservering och ”lektåget”, min anm.) och så var man uppe vid Reinholdssons kafé. Det låg i en lång byggnad tvärs över Brogatan och utmed Skolgatan. Därintill låg Svenssons skoaffär.

( Skolgatan fortsatte då genom nuvarande Badhusparken och norr om Brogatan. Kafébyggnaden syns tydligt på Arnes nyligen utlagda bild från Falkmanska, min anm.)

Vi går ner till ”Politiskan” igen och fortsätter på högra sidan. I hörnet låg Appeltofts affär och längre upp Alma Olssons konfektyraffär. I samma uppgång låg Rika Skoogs mössaffär. I andra våningen bodde fröken Mia Hallberg som hade inackorderingshem för elever från landet som gick i realskolan, avslutar Ingeborg Hellberg det här avsnittet av promenaden.

Tidigare avsnitt hittar du längst upp till höger.

Promenad genom Falkenberg omkring 1920 - del 8

 Med hjälp av Ingeborg Hellbergs "En promenad genom Falkenberg omkring 1920" kommer jag att i några bloggar berätta om vilka affärer och verksamheter som fanns där och om människor och händelser knutna till dem. Det är naturligtvis mest av intresse för er med falkenbergsanknytning men kanske kan livet i en småstad i början av förra seklet intressera också andra...


I det här avsnittet ( 8 ) berättar Ingeborg om nedre delen av Storgatan och dess förlängning ner till Lotsutkiken och "Strannafloen"

Efter att vi passerat järnvägen tycker jag att ”Gamla Stan” börjar. På höger sida fanns Stenbergs Rökeri där de fina laxarna röktes. Mitt emot låg Emil Bohlins hus. ( alltså hörnhuset Storgatan 46/Hallanäsgatan 6, min anm.) Nästa hus var ”Gamla Prästgården” som vid den tiden inrymde det lilla skolkansli som då fanns. I huset fanns också Kristenssons charkuteri där man köpte sta´ns bästa medvurst. ( från början av 30-talet hette affären Karl Nilssons Charkuteri, min anm.)

Så har vi kommit till Gamla Kyrkan, fortsätter Ingeborg Hallberg. När den nya kyrkan var färdig ansåg man att den gamla kyrkan inte längre behövdes som kyrkolokal. Därför blev den alldeles vanhelgad. Den blev gymnastiksal för de högsta klasserna i folkskolan och föreläsningslokal. Läsbarnen undervisades där och jag tror också att folkdansarna övade där. Själv hörde jag till de elever som hade gymnastik där. Ännu idag när jag kommer in i vapenhuset tycker jag mig känna doften av varma, fuktiga gymnastikskor. Dessa användes av klass efter klass och hygienen var inte alltid den bästa.

Vi fortsätter promenaden längs Storgatan och går utmed kyrkogården ner mot ”Gåsatorget”. På andra sidan kyrkogården gick Färgargatan. ( måste rimligen vara St. Lars Kyrkogata, min anm.) Där låg Sjöbergs Rökeri. Där brukade vi, Kronvalls, röka korvar och skinkor. ( Det är alltså övre delen av den gamla rökeribyggnaden mot Hamngatan som man nu ”fem i tolv” och innan den helt förfallit, tagit beslut om att rusta upp. Min anm.)

Så är vi på Storgatan igen. På höger sida låg Elvins matservering. ( lite osäker men det bör vara Storgatan 55 som senare blev Läsrum för Sjöfolk ( min anm.) Till vänster låg Törngrens Krukmakeri. På den tiden tillverkades väl mest hushållsartiklar. Den fina Törngrenskeramiken kom väl lite senare. På samma sida låg också den inbyggda Kjellbergska Gården och mitt emot bodde Hildegard Bergström som bakade så fina spettkakor.

Promenaden går vidare ner genom Gamla sta´n. Vi kommer till målare August Bengtssons låga hus. Där är numera Hantverksmuseum och kallas Hindströmsgården. Vi ser Fältströms stora ”ria” på vänster sida och på den sidan låg också Mejeriet. Vi har nu kommit till Valskvarnen med kvarnbyggnad på höger sida och kontorsbyggnad på vänster.

Ja, nu är Storgatan slut men vi fortsätter förbi Ekmans, Liljas och Matilda Möllers hus. Då är vi framme vid Furet, den stora nöjesparken för falkenbergsfamiljerna. Under sommaren anordnades där dans och uppträdande av mer eller mindre kända artister. Dansmusiken utfördes av en blåsorkester. I den spelade bland andra From och hans son, Per Persson, Millberg, Stenberg, Edvin Svensson och Lindell. Den sista söndagen i augusti avslutades säsongen med ett fint fyrverkeri.

 (Redan 1906 hade Småfåglarnas Vänner startat folkparken Furet. Arbetarkommunen och ett privat konsortium var senare inblandade i driften tills idrottsföreningarna hyrde Furet 1924. Föreningarna drev den fram till 1931 då Furet inregistrerades som en del i den nationella folkparksrörelsen. Då hade inträdet stigit till 35 öre och dansbiljetten till 10 öre. Folkparken fanns kvar till 1956. min anm. Källa” Falkenbergsbilder Linus Almqvist.”)

Nedanför Furet låg Mekaniska Verkstaden. I den arbetade många falkenbergare. När den startade kom många Motala-bor hit. Det var yrkeskunnigt folk – From, Weick, Welander och smeden Andersson hörde till dessa. En del av dessa bildade en Blåbandsförening och en del var med och samlade arbetare till en rörelse.

Längst ner mot stranden låg Lotsutkiken. Runt om denna bredde strandängarna ut sig. Där hittade man många ovanliga växter eftersom frön spred sig från båtarnas laster. Nere vid stranden fanns också ”Strannafloen” som vi sa. När det frusit på gick vi gärna dit för att åka skridsko. Det var lugnt för föräldrarna, det gick inte att drunkna i det grunda vattnet, avslutar Ingeborg sin berättelse om nedre delen av Storgatan.

(Tidigare avsnitt finns i mitt bloggarkiv längst upp till höger.)

Promenad genom Falkenberg omkring 1920 - del 7

 Med hjälp av Ingeborg Hellbergs "En promenad genom Falkenberg omkring 1920" kommer jag att i några bloggar berätta om vilka affärer och verksamheter som fanns där och om människor och händelser knutna till dem. Det är naturligtvis mest av intresse för er med falkenbergsanknytning men kanske kan livet i en småstad i början av förra seklet intressera också andra...


I det här avsnittet (7) berättar Ingeborg Hellberg om den mest affärstäta delen av Storgatan, från nuvarande Köpmansgatan till Rådhustorget.

Efter garvare Lundgrens hus med det åttaklantiga tornet kommer vi till Ekbergs hus Där hade Söderström bageri och Elias Andersson sin manufakturaffär med gedigna och präktiga varor. Mitt emot Ekbergs hus fanns Harry Hallbergs speceriaffär. Inne på gården fanns stall där kunderna från landet kunde ställa sina hästar medan man uträttade sina ärenden på sta´n.

Så går vi över gatan igen och kommer till ett långt, lågt hus. Överst fanns en konfektyraffär som ägdes av Teresia Johansson, av oss barn kallad ”Trissan”. Sedan kom Bremers manufakturaffär som vid denna tid övertogs av herr Oldén. Så kom Ellen Nilssons pappershandel som strax efter flyttade längre ner på Storgatan och då kom Nya Bazaren in i de lokalerna.

Nu har vi kommit fram till Hvitan som då var kroglokal och jag tror sedermera Spritlokal.

( Och så var det. Det finns ett spännande foto från skärtorsdagen den 1 april 1926 som visar en kö i tredubbla led ända till Rådhustorget. De båda flyglarna ner mot ån byggdes av Systemaktiebolaget 1921.  Huset mot Storgatan byggdes i mitten av 1700-talet åt Borgmästaren Johan Falkman Sörensson, min anm.)

Ingeborg fortsätter: I huset fanns också en ”gotteaffär” som ägdes av fröken Dragstedt. På vintern satt hon längst in i affären vid en liten fotogenlampa. När det kom en kund tog hon den lilla lampan med sig till disken. Det var den enda belysningen.

Tvärs över gatan låg Apoteket som hade ett så fint innertak. Vi fortsätter till nästa hus på samma sida av gatan. Då har vi kommit till Gustav Hallbergs hus. På hörnet låg Hallbergs herrekiperingsaffär, sedan kom Elin Sjöbergs Hatt- och modeaffär med de fina hattarna i skyltfönstret.

( Ett foto i ”Falkenberg – stad att bevara” från 1927 visar att AB Falkenbergs Tapet & Kemikaliehandel August Ringström låg mellan Hallbergs och Sjöbergs. I avsnitt 3 placerar Ingeborg Hellberg Ringströms Kemikalieaffär överst i Goos fastighet. Fanns det två affärer ägda av någon Ringström eller är det samma affär som flyttade från Goos hus till Hallbergs efter 1920? Hursomhelst återfinns affären från Hallbergs på Nygatan 32 från 1935, min anm.)

Ingeborg fortsätter: Dörren mitt emot Sjöbergs ledde in till Cigarrmagasinet som ägdes av cigarrmakare Hansson. Därinne brann den, som vi barn tyckte, eviga lågan där herrarna tände sina cigarrer. Hansson var också ombud för Svenska Amerikalinjen så det var många som köpte sin amerikabiljett där.

Nu korsar vi Storgatan igen och kommer till J. P Hallbergs speceriaffär. Det var ett lågt hus med en port vid slutet av huset. (Huset revs i början av 1931 och redan i slutet av samma år flyttade J.P. Hallberg in i sin nybyggda fastighet på samma plats, min anm.)

Nästa hus är Johan Svenssons. Han var skohandlare och skomakare. Överst i huset låg Forsells pappershandel. Sedan kom Bengtzéns garn- och tygaffär. Nederst låg Bröderna Svenssons skoaffär och mellan den och Bengtzéns låg 15-öres basaren som innehades av fröken Mellgren. Man minns det höga hönsnätet som satts upp för att ingen skulle röra eller ta sakerna. I affären. Mitt över gatan låg Lundahls järnhandel och i samma hus Albertina Bergströms tygaffär. Inne på Lundahls gård fanns Gustavssons slöjdaffär.

Nästa hus på samma sida av gatan var Rörbäckska huset. Överst fanns Petterssons guldsmedsaffär och sedan Olena Johanssons Hatt & Mössaffär. På hörnet låg Rörbäcks speceriaffär. Det var en riktigt gammal affär med ett kontor innanför affären med en hög pulpet. Jag tror att på den stod en bur med en papegoja, slutar Ingeborg den här delen av berättelsen.

(Tidigare avsnitt finns i mitt Bloggarkiv längst upp till höger)

Promenad genom Falkenberg omkring 1920 - del 6

Med hjälp av Ingeborg Hellbergs "En promenad genom Falkenberg omkring 1920" kommer jag att i några bloggar berätta om vilka affärer och verksamheter som fanns där och om människor och händelser knutna till dem. Det är naturligtvis mest av intresse för er med falkenbergsanknytning men kanske kan livet i en småstad i början av förra seklet intressera också andra...

 I det här avsnittet (6) berättar Ingeborg Hellberg om övre delen av Storgatan ner till Falkenbergs Tidning och Falkenbergs-Posten som låg mitt emot varandra.

1929 kunde man säga att Storgatan verkligen var en gågata, börjar Ingeborg. Visst kom det väl ibland en hästskjuts t.ex. Felix och Alfred på Wijklunds flakvagn då dom körde ut varor till kunderna eller kanske Mauritz Bengtsson hos Landsten och Anderssons byggnadsfirma (senare Janne Andersson & Co, min anm.) när han körde ut material till byggena. På Storgatan såg man väl också ibland en cyklist, en bryggarvagn eller en hästskjuts från landet. Vid den tiden som jag berättar om fanns det inte så många bilar. Man kunde nog räkna dem på händernas fingrar.

Vi börjar överst på Storgatan och kan då titta in till kopparslagare Pettersson. Där förtunnades kopparkärl och en och annan skavank på kokkärlen kunde bli lagad.  Mellan Petterssons och Hellmans är en öppen plats med en stor ask. Den har planterats av fru kopparslagare Lindqvist. På den tomten låg Lindqvists kopparslageri och vid det trädet band kunderna sina hästar. Tvärs över gatan låg Torstensson slakteri varifrån vagnarna med levande djur gick ner till stationen för att exporteras.

Vi fortsätter ner för gatan förbi de låga husen bl.a. Hellmans, Hertmans, brevbärare Perssons och charkuterist Lundgrens m.fl. och kommer förbi Wikströms plåtslageri.

Då är vi framme vid bryggeriet – lyckliga skolkamrater som hade pappor som arbetade där. De fick visst 4-6 flaskor läsk i veckan. Vi andra som nästan bara fick smaka läsk den gången vi hade utflykt. (Man undrar om det var just  läsken som papporna såg som den viktigaste dryckesförmånen…?  Fastigheten för Bryggeriaktiebolaget Falken byggdes av konsul John L Skantze 1896-98 och låg där till 1974 när verksamheten flyttades till Ågård, min anm.)

När vi passerat bryggeriet kommer vi till Paridon Perssons Urmakeri. Som skylt hade han som andra urmakare en stor klocka. Åkte man kälke i Bryggarliden var den klockan bra att ha, egna klockor existerade inte då.

Så går vi förbi konsul Anderséns hus och kommer till Ottilia Anderssons tvätt och strykinrättning. Mitt över farstun låg Josefina Larssons kortvaruaffär. Dit gick man och bad om en låda till bokmärken och pappersdockor. Mitt emot detta hus låg järnhandlare Månssons. Den fastigheten hade, liksom de flesta vid Storgatan, trädgårdar som gick upp till Nygatan. 

Vi fortsätter på vänstra sidan av gatan och passerar garvare Lundgrens hus med det åttakantiga trapphuset. ( Huset byggdes av doktor Ehrengranat 1869. Det var denne i Falkenberg mycket omtyckta doktor som för egna pengar lät anlägga Doktorspromenaden 1861, min anm.)

I en källare i detta hus ner mot ån fanns en ölhall, ”Stilles källare” som flitigt besöktes av det törstiga folket. Går vi rätt över gatan kommer vi till Lindegrens hus med Falkenbergs Tidnings tryckeri. På andra sidan gatan låg Falkenbergs -Postens tryckeri inne på gården. 

Tidningsutbärning fanns inte på den tiden så man måste hämta sin tidning på redaktionen. När man prenumererade fick man ett stort rutat ark med en siffra i varje ruta. När man skulle hämta tidningen klippte man ut den ruta som passade tidningens nummer.  Då vi barn inte gick i skolan brukade vi hämta tidningen när den var färdigtryckt. Det var väldigt jäktigt på redaktionen. Det märktes mest på Falkenbergs-Posten för där fick man gå in på kontoret . Lilla Alma Svensson försökte skynda på pojkarna som skulle med tidningen till Pyttebanan. För att de så fort som möjligt skulle hinna fram brukade de bilda kedja och sprang en bit var, berättar Ingeborg.