söndag 19 februari 2017

Misslyckad historieförvanskning.



Om Ian och Berts misslyckade historieförvanskning.

Med sedvanlig blygsamhet talade Bert Karlsson i förra veckans söndagsintervju om för oss att allt Ny Demokrati föreslog i riksdagen senare har genomförts. Nu var inte fakta partiets bästa gren och det gäller naturligtvis också det här uttalandet. I själva verket blev NyD:s påverkan på svensk politik ytterst marginell. Undantaget var flyktingpolitiken där partiets agerande framförallt bidrog till ökad främlingsfientlighet.

Fakta stämmer alltså inte. Dessutom haltar logiken betänkligt.  Bert Karlsson har inte mycket till övers för andra politiker. På känt maner talar han svävande om ”överheten” och ”etablissemanget.” Trots det menar han tydligen att dessa inkompetenta politiker i efterhand lyckats genomföra hela NyD:s program?

Ny Demokratis extremt populistiska projekt, där ligger t.o.m. Jimmy Åkesson i lä, slutade med ett totalt fiasko och 1,24 % i valet. Det glömde Karlsson att nämna.
I torsdagens Studio Ett var det dags för Ian Wachtmeister att försöka förvanska historien, föga överraskande med samma klena resultat. Utöver att bidra till ökad främlingsfientlighet och en organisation i kaos lämnade partiet ytterst få spår efter sig.

Däremot kommer Wachtmeister närmare sanningen när han pekar ut Folkpartiet som det största hindret för Ny Demokrati. Såväl när det gällde politikens innehåll som sättet att saluföra den var vi varandras motsats.

Wachtmeister nämnde vid samma tillfälle att han häpnade över att ”dom andra” var så dåliga på att kommunicera med vanliga människor.
Och visst, när det gällde att samla mycket folk var Ian och Bert bättre än ”dom andra”. Showerna med ”drag under galoscherna” och stapling av ölbackar kunde möjligen ha passerat som ett kul inslag i valrörelsen om det inte hade varit för det populistiska och starkt främlingsfientliga budskapet.  Man drog sig inte för direkta lögner när det gällde att misskreditera flyktingar och invandrare.

Ny Demokratis sätt att nå ut till ”vanliga människor” blev partiets uppgång – och fall. När galoscherna och ölbackarna spelat ut sin roll och inte längre fungerade som dimridå för att dölja vad NyD egentligen stod för föll partiet ihop som ett korthus.