”Jag förstår inte
riktigt hur den flyktingtragedi vi bevittnar debatteras som ett större problem
för oss än för alla som genomlever den” skriver författaren Theodor Kallifatides.
Den meningen
skulle kunna räcka som replik på Bengt Åke Salsgårds insändare där denne
betraktar flyktingarna enbart ”som en stor försörjningsbörda för Sverige.” Att de som nu hoppas på en ny tillvaro i Sverige
kommer att tillföra vårt land yrkeskunnande, kulturupplevelser, entreprenörskap
och arbetskraft, inte minst på de områden där vi snart kommer att ha stora
brister, ingår inte i Salsgårds begränsade verklighetsbild. Att lova permanent
uppehållstillstånd innebär tvärtom att de får ”en evig försörjning”, slår han
fast.
Men Salsgård
nöjer sig inte med det. Från sin trygga tillvaro i ett av världens rikaste
länder tillrättavisar han grötmyndigt dem som tvingas fly från krig och
förtryck. ”Man slåss för sitt land och flyr inte till ett främmande land”, skriver
han.
Vi har i
flera avseenden misslyckats med integrationen. Insatser för utbildning, jobb
och boende går för sakta eller blir fel. Stelbenta regler hindrar. För detta
ska politiker och myndigheter kritiseras. Men detta är inget bärande inslag i
Salsgårds argumentering. Den handlar istället om att vi har tagit emot alldeles
för många, att gränsen är nådd. Sverige, ett av Europas mest glesbefolkade
länder, är fullt, hävdar han. ”Vi måste värna om Sverige och svenskarna”.
Salsgård
avslutar med att låta oss ta del av hans uppfattning om riksdagsledamöter. Alltför
många är ”lomhörda/orealister/saknar fantasi och/eller är toppstyrda”, skriver
han. En populism som säkert kan inbringa en och annan poäng. Men jag tvivlar på
att någon av våra folkvalda är beredd att kasta in handduken med hänvisning till
Salsgårds betygsättning. Däremot är jag övertygad om att nästan alla skulle
reagera starkt negativt på uppfattningen att flyktingar som får uppehållstillstånd
blir en belastning som kommer att kräva ”evig försörjning”. Alla utom de 49 ledamöter som med samma
argument som Beng Åke Salsgård ihärdigt motarbetar en generös flyktingpolitik.
Christer
Eirefelt (L)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar