Visar inlägg med etikett Falkenberg förr. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Falkenberg förr. Visa alla inlägg

söndag 1 januari 2017

KÅVE:s semester i Falkenberg 1929 (5)



Går en ny stjärna bland sommarstäder upp över Falkenberg?

Den femte och sista delen av signaturen KÅVE:s syn på en semester i Falkenberg 1929.

"Staden räknar något över femtusen innevånare. Detta låter en smula otroligt i förhållande till stadens litenhet men de officiella siffror vi fått få gälla. Samhällets ytomfång är icke stort och när man därtill betänker att tillsynes mer än hälften av husen äro envånings sådana har man lite svårt förstå var alla innevånarna bo någonstans. Detta särskilt under sommaren då badgästerna inkräkta mångenstädes.

Beträffande byggnadskonstruktionen är detta samhälle en gränsstad på västkustsidan. Denna egenskap hävdar den f.ö. i två bemärkelser. Den är den nordligaste stad vid kusten där korsvirkeshus efter skånskt mönster förekomma, och den är den sydligaste plats för samma område där trähusen äro nästan helt förhärskande.

Trots att Falkenberg ej är i saknad av vad till ett modernt kultursamhälle hör av civilisationens möjligheter vilar en gammal egenartad stämning och ett välgörande lugn samt ro över denna västkuststad. De mest framträngande ljuden av stadens röstresurser äro kyrkklockornas kvällsmålsringning och mjölkkuskarnas energiska klämtande med en större hästbjällra på morgonsidan. 
Första morgonen vi vaknade i Falkenberg var vid detta ljud. Först trodde vi i vår enfald att det var polisen eller någon annan myndighetsperson som på detta sätt gick omkring och väckte hela samhället. Det ringde vid vår gård, vid grannens och så hela gatan utåt. Klockan visade åtta och kvarten över, men det oaktat förhärdade vi oss och lågo kvar i vår morgonslummer. Snart väcktes vi dock av en liknande ringning igen men då var klockan tio. Nu måste vi upp och se. Jo, det var ett mejeri som med häst och vagn körde omkring med en större mjölkreservoar vars innehåll portionerades ut i husen. Kusken ringde med sin klocka och med tillbringarna i högsta hugg rusade grannskapets kvinnfolk till.

Idén är inte så illa. På det sättet får samhällsmedborgarna sin mjölk frisk och god samt med minsta möjliga besvär. Dessa rullande mjölkaffärer medföra f.ö. smör och bröd. Litet kokta ägg bara, och frukosten hade varit fix och färdig."
Så upplevde signaturen KÅVE en semestermorgon i Falkenberg sommaren 1929. Det får avsluta hans artikel i VESTSVENSKA DAGBLADET i september samma år.  Mot bakgrund av den positiva bild han målar upp måste rubrikens fråga för hans del varit retorisk. Det framgår inte minst av textens närmast lyriska avslutning:

"I sådana stunder, liksom då solen, den allt livgivande solen, lyser över allt och alla, spridande sin middagshetta till sanden vid Skrea friluftsbad kunna vi ej sammanfatta våra känslor bättre än i detta:

Här är oss gott att vara. Här stanna vi månaden ut!

onsdag 14 december 2016

Går en ny stjärna bland sommarstäder upp över Falkenberg?



”En sommargäst har väl ofta en badkappa eller ett badlakan under armen när han går och kommer. Men på det kännemärket kan man ej särskilja honom från de infödda samhällsborna. Ty även dessa badar ibland. Nej sommargästerna känns igen på något helt annat Där den infödde av gammal vana går likgiltigt sin gata fram blickar sommargästerna i egenskap av främlingar mera intresserat och även kritiskt. De söka bilda sig en föreställning om det samhällets skick och art vartill de kommit.”

Så inleder signaturen KÅVE sin skildring av en semester i Falkenberg sommaren 1929. I en lång artikel i VEST-SVENSKA DAGBLADET motiverar han varför han tycker att ”Falkenberg har stora förutsättningar att bli en sommarstad av rang.”

Vid ett par tillfällen i somras försökte jag tillämpa KÅVE:s metod att skilja mellan gäster och infödda, dock utan framgång. Nästa sommar tänker jag därför prova hans alternativa sätt att identifiera främlingarna:

”En del av sommargästerna ser med få ord ut som om de vore spekulanter på stan och vid lägligt tillfälle tänkte köpa den. Men det finnes även viktigpettrar med ansiktsmin som om de redan hade tillägnat sig hela samhället och nu vore ute för att se vad de fått för pengarna.”

Även om det finns en och annan inom servicenäringen som säger sig träffa på sommargäster av den här sorten också idag så måste dessa ändå tillhöra undantagen som bekräftar regeln - att våra gäster är trevliga och välkomna.

KÅVE övergår sedan till att beskriva trafiken i centrum.

”Samhället har genomgångstrafik och vid middagstiden jagar motorfordonen varandra tätt. Mitt i staden stöta vägarna från Halmstad och Varberg samman. Där är trafikens brännpunkt och där dirigerar en vitbehandskad polis den mer eller mindre rikliga fordonsströmmen.”

I min nästa blogg fortsätter KÅVE:s berättelse, då bland annat om promenaderna längs Ätran, stränderna, fisket och hamnen.

Vi kan idag, mer än åttio år senare, konstatera att han hade rätt – Falkenberg blev ”en sommarstad av rang!”

(I en serie bloggar från januari i år berättar jag om en infödd falkenbergares intryck från samma tid. Se bloggarkivet i spalten till höger.)