onsdag 24 juni 2015

"En självutlämnande krönika..."



HALLANDSPOSTEN   1 okt.1990

Oberoende liberal 

Chefred.
S-O Carlson
Pol.red Jan Fröman
                                                                  
"FRÅN HALLANDSBÄNKEN"      



"Det måste stanna oss emellan!




Så är det dags för ett nytt riksdagsår. Den här gången har jag ordnat det så att de många resorna till Stockholm ska bli lite mer vällustbetonade. Jag har nämligen lärt kän­na en ung dam i Nacka som jag kommer att träffa så ofta jag får tillfälle. Hon ska få mig att glömma invecklade propo­sitionsordningar och kolleger som läser högt ur sina gamla manus. Med väntande besök hos denna underbara tjej kommer jag att med ett leen­de på läpparna ta emot tele­fonsamtal från kvällstid­ningsjournalister klockan fy­ra på morgonen, lyssna in­tresserad på enögda och krä­vande företrädare för diverse intresseorganisationer, ja tom tala vänligt med center­partister som tycker att skat­tesystemet var bättre förr.
Ingenting ska kunna få mig på dåligt humör när jag vet att hon väntar på mig.
Tillsammans ska vi skratta åt dom som tycker att det är politikerna som ska bestäm­ma för familjerna hur mycket mjölk man ska dricka och helst också hur dags den ska inhandlas.

Diskretion

Jag vågar berätta om mitt nya förhållande därför att jag
alltid har kunnat lita på HP-läsarnas diskretion. Kommer det däremot till Hänt-i-veckans kännedom är för­modligen min politiska karriär är slut. Det finns ju fortfaran­de en hel del väljare som tycker att man ska hålla sig till den man är gift med.
Det är ingen större risk att min hustru den här vägen ska få reda på vad jag har för mig på kvällarna. Hon har sedan länge slutat läsa mina artik­lar. Det är förmodligen en pro­test mot att jag inte i stället ägnar mig åt något som man får betalt för. (Jag hoppas HP:s chefredaktör förstod pi­ken fast den var fin.) Då kan jag lika gärna städa garaget, tycker alltså hon som jag bor ihop med på helgerna. Visser­ligen har jag nu lyckats göra plats för hennes nya cykel, men bilen har vi inte kunnat köra in sedan slutet på 70-talet.
Men det är en annan och betydligt känsligare histo­ria. . .

I lägenheten ute i Nacka ska jag alltså få en chans att koppla av. Vi ska hjälpas åt, hon och jag, att riva sönder Bert Karlssons debattartiklar i DN, utan att dessförinnan ha läst dem. Det är förvånans­värt hur enkelt massmedia har gått på skivbolagsdirek­törens fint och låtit honom spela rollen som osjälvisk fö­reträdare för konsumenterna. Vartenda uttalande jag und­går att läsa av denne debatt-redaktörernas älsklingsgosse kommer att hjälpa mig att hålla hjärtinfarkten borta.
(En sak ska herr Karlsson hållas räkning för - han har helt rätt när han menar att kommunerna inte ska kunna styra handelns etableringar. En sådan ändring av lagen har folkpartiet krävt i åratal.)

Kan inte ens läsa...

Min nya vän är alltså mått­ligt intresserad av politik, hon har helt andra förtjänster. Faktum är att hon inte ens kan läsa. Därför vet hon ing­enting om att socialdemokra­terna nu på nytt för fram den gamla trötta tanken om att vår välfärd ska räddas med hjälp av kollektivt ägande. Löntagarfonderna ska få ef­terföljare, det har LO be­stämt.
Också detta slipper jag reta mig på i mitt nya sällskap, liksom på moderater som vill ha borgerligt samarbete, men bara om det sker på deras vill­kor.
Inte heller ska jag ägna en tanke åt miljöpartister som tror att allt blir bra bara vi slipper utsättas för påverkan av efterblivna fransmän, ela­ka tyskar och opålitliga span­jorer.
I den trivsamma lilla lägen­heten ute i Nacka ska jag strunta  högaktningsfullt i centerpartistiska ledarskri­benter som ena dagen applå­derar Olof Johanssons taktis­ka inviter till Bengt Wester­berg för att nästa dag fortsät­ta sin osakliga kritik, modell dansbaneslagsmål, mot sam­me Westerberg. 

Allt det där ska Elin få mig att glömma. ( Har jag sagt så här mycket kan jag lika gärna avslöja namnet också. Hon ska alltså döpas till Elin Johanna den 27:e oktober. )

Diskussion med Elin

Hon är snart fem veckor nu, Elin, och för morfar har poli­tiken fått nya dimensioner. Hur kommer hennes framtid att se ut? Vilka möjligheter har hon och andra nyfödda i Kina, Brasilien, Polen, USA och Tanzania?
Hur kan jag och mina mor­far-kolleger runt om i världen förbättra barnens nuvarande villkor och framtida möjlighe­ter?
Nu åker jag ut och diskute­rar det med Elin. Jag tar med mig några debattartiklar från DN som vi kan riva sönder tillsammans. Per Gahrtons, Bo Söderstens och Birger Schlaugs gillar hon bäst, för­modligen för att hon vet att därifrån kommer det ständigt nya. ..
Christer Eirefelt (fp)

söndag 7 juni 2015

Om två dramatiska nätter och iskalla tågkupéer.



Nuvarande opinionssiffror väcker minnen från min tid i riksdagen, minnen som innehåller en hel del dramatik. När jag började veckopendla från Falkenberg till Stockholm efter valet 1979 hade jag visserligen inte räknat med att min tid i parlamentet skulle komma att pågå i närmare tjugo år, men jag hade å andra sidan inte trott att den skulle ta slut efter tre…

Min första valvaka blev en riktig rysare. Folkpartiets siffror då var visserligen något bättre än vad dagens mätningar visar men mitt eget hallandsmandat var helt klart i riskzonen. Under kvällen och natten var jag ibland inne och ibland ute ur riksdagen, oftast ute.
Strax efter midnatt var tendensen klar, jag skulle få återgå till att tillverka trappinredningar för småhusindustrin. Och nattåget, med avgång 21.15 från Falkenbergs station och ankomst till Stockholms Central 06.42, den resan hade jag gjort för sista gången, den som gick via Hässleholm där vagnen inte helt ljudlöst växlades om till ett annat tåg. Jag har ett minne av att temperaturen i kupén vintertid var antingen runt nollan eller plus 40 beroende på om värmen fungerade eller inte, något sätt att reglera den fanns inte. Men det var en parantes…

 En reporter från Halmstad, jag minns inte om det var Radio Halland eller Hallandsposten, var hemma vid ettiden på valnatten och gjorde en ”avskedsintervju.” Familjen hade också gett upp och gått och lagt sig. Mattias, 8, var mest ledsen. Själv ville jag ändå vänta lite till, det var trots allt inte helt klart. Någon timma senare ringde en nu något förvirrad och förmodligen ganska trött reporter. På väg hem till Halmstad hade hon fått besked från redaktionen att Eirefelt nu verkar ha klarat sin riksdagsplats. ”Du måste åka tillbaka och göra om intervjun.” Jag hade till slut fått folkpartiets 21:a och sista mandat.

Min nästa valvaka blev också dramatisk men på ett betydligt mer positivt sätt. Under mandatperioden hade en konsekvent förd socialliberal politik återgett folkpartiet förtroendet i väljarkåren. Ändå överträffade resultatet i valet 1985 alla förväntningar. Partiets 21 mandat ökade till 51 och vi fick två mandat i Halland.


lördag 25 april 2015

Same same but different.



Likheten mellan Ny Demokrati och Sverigedemokraterna blir allt tydligare.  Förutom det faktum att främlingsfientlighet och populism utgjorde grogrund för Bert Karlssons och Ian Wachtmeisters skapelse liksom nu för Jimmy Åkessons känns de interna stridigheterna i SD igen från 1990-talets Ny Demokrati. Framförallt under det partiets senare år, innan organisationen föll ihop som ett korthus, var det stridigheter mellan olika falanger i riksdagsgruppen. På samma sätt som Ian och Bert senare anklagade varandra för att det gick som det gick verkar nu stämningen i SD:s ledning bli mer och mer ansträngd. Kanske undviks ytterligare splittring bara så länge framgångarna i opinionsmätningarna fortsätter?
 Ett annat mönster som går igen från NyD är försöken att blanda bort korten genom att ”gömma” det främlingsfientliga budskapet bakom krav på bl.a. bättre villkor för pensionärer.

Men det finns också skillnader. Sverigedemokraternas ursprungliga kopplingar till nazistiska rörelser fanns inte i NyD.  Mötet mellan Ian och Bert, som ledde fram till att partiet startades, kändes mera som en sinkadus. Om det överhuvudtaget fanns någon förankring ute i landet så var kopplingen till de båda partiledarna  i det närmaste obefintlig. När framgångarna i valet 1991 gav partiet 6.7 % betydde det 25 riksdagsledamöter som hade liten om ens någon gemensam erfarenhet från organisationen. I en radiodokumentär förra året förklarade Bert Karlsson det slutliga fiaskot så här: ”Det går inte att starta ett parti på det sättet, vi kände ju inte de här människorna” Wachtmeister var inte lika finkänslig. I samma program säger han ”vi hade fler stjärnor men också fler stolpskott än andra partier.”

Inför valet 2014 hade SD byggt ut sin organisation. Ändå innebar resultatet naturligtvis stora påfrestningar med hela 29 nya ledamöter och snabb rekrytering av  tjänstemän.  Kanske kan partiledningen använda sig av Bert Karlssons ord som förklaring till dagens interna storbråk: ”… vi kände ju inte de här människorna”.

När NyD började falla sönder hade Wachtmeister och Karlsson fullt sjå med att undvika avhopp. SD:s ledning tycks däremot slita hårt med motsatsen. Här är det istället uteslutningar som gäller.

Same same but different…

söndag 22 mars 2015

Om en följd av att vara "årsrik"



Scenen är O R Tambo, Johannesburgs internationella flygplats. Hustrun och jag har just anslutit sist i kön till passkontrollen. En mycket lång kö… En servicekille i knallgul väst hjälper en dam i rullstol förbi kön. När ekipaget passerar vår plats vinkar han till oss att följa med. Vi utgår ifrån att det är ett missförstånd och att han tror att vi är i sällskap med damen i rullstolen. Vi förklarar att så inte är fallet och står kvar. Killen ger sig inte, han vill att vi kommer med. Nu börjar vi undra om vi gjort något fel, kanske missat någon säkerhetskontroll eller är misstänkta för någon annan allvarlig förseelse. Men vi lämnar vår köplats samtidigt som vi tittar frågande på honom. Då får vi förklaringen, på bruten engelska säger den nu vänligt leende servicemannen: ”You are old.”
Det har sina fördelar att vara ”årsrik”, även om framförallt hustrun tog emot favören med något blandade känslor..

lördag 21 februari 2015

Underlätta för företagarna att hitta hem!




Det fanns en tid då köpmannaföreningar, hantverksföreningar och andra småföretagarorganisationer dominerades av folkpartister. Det var snarare regel än undantag att man träffade på aktiva liberaler i ledningarna både på centralt och lokalt plan. Utan att ha tillgång till någon statistik misstänker jag att också i medlemskåren och bland partiets förtroendevalda var andelen småföretagare större då än idag.

Nostalgi? Ja, förmodligen. Och visst är näringslivets struktur annorlunda idag än på 1960- 70- och 80-talen. Framförallt har organisationernas verksamhetsformer förändrats. Det arbete som tidigare sköttes på ideell basis av företagarna själva sköts numera i stor utsträckning av tjänstemän. Dagens krav på den som äger ett mindre företag ger sällan utrymme för omfattande föreningsinsatser och därmed har också kopplingen till politiskt arbete minskat.

Jag tycker ändå inte att det räcker som förklaring till att Folkpartiet tycks ha tappat mark bland hantverkare, köpmän och andra småföretagare. Inte heller vårt program kan vara skälet, vi har ett bra näringspolitiskt program och utmärkta personer som saluför det. 

Det finns en svaghet, och den gäller inte bara fp och inte bara idag, nämligen att politiken inte förmår ta hänsyn till det faktum att företaget och företagarna hör ihop. Att bestämmelser som reglerar verksamheten i företaget påverkar också de människor som äger affären eller fabriken.
Bristande förståelse för småföretagandets villkor gäller tyvärr generellt, inte minst har det alltid kännetecknat socialdemokraternas näringspolitik. Man har inte insett att i det lilla företaget är det företagaren själv som är den viktigaste resursen.

Om jag har rätt, att företagarnas intresse för Folkpartiet har minskat, beror det i stället på att marknadsföringen av vårt program för företagande har hamnat på tok för långt ner på prioriteringslistan! Detta trots att bra förutsättningarna för att starta och utveckla företag är avgörande för att vi ska få resurser till det socialliberala samhälle vi eftersträvar. 

Folkpartiet har länge varit tongivande när det gäller bra villkor för privat företagande   i välfärdssektorn, Att vidga den fokuseringen till att gälla också småföretagare i andra branscher skulle räcka långt!