Anders Pehrsson Skräck och Ingeborg Johansdotter, Axels mormors far och mor.

Säljägaren och strandfiskaren Axel Julius Blomgren

När Axel anlände till stugan på klitterna vid Skrea Strand var det alltså till mormor och morfar, Christina Andersdotter och Lorentz Jonasson Blomgren. Men Christina och Lorentz var inte de första i släkten som bott där. Redan 1840 hade Axels mormors far och mor, Anders Pehrsson Skräck och Ingeborg Johansdotter,flyttat dit. 

Anders var född i Skrea 1791 och Ingeborg i Asige 1780. Familjen var först skriven på Nytorp vid Lilla Ågård, också det ett torp på Allmänningen vid stranden. 1830 sade länsman Mensen, som ägde Ågård, upp Pehrsson Skräck från det torpet men han fick gå till domstol för att få honom att acceptera uppsägningen. Tydligen löstes konflikten eftersom familjen verkar ha bott kvar på Nytorp ända tills 1840 då man flyttar hit till den stuga som för falkenbergarna är känd som ”Blomgrens”.

Flera andra noteringar tyder på att Pehrsson Skräck inte var enkel att tas med. 1828 åtalas han ”för att han skall på allmänna landsvägen vid Ågård, den 4:e sistlidna oktober, slagit hustrun Börta Jönsdotter på Lilla Ågård.” När målet kom upp var inte Anders närvarande. Sedan tycks det ha lagts ned, förmodligen för att åklagaren inte fick tag i några vittnen. Några år senare blev Anders ”tilltalad för att ha gömt stöldgods” och 1840 åtalad på nytt, nu för en mindre förseelse och frikänd.

I husförhörslängden 1836-1839 antecknas Ingeborg som ”krympling”. Anders och Ingeborg fick två döttrar. Förutom Christina, Axel Blomgrens mormor, också Johanna Petronella. Johanna blev bara 20 år, hon dog dagen före julafton 1836. I vigselboken står Anders som båtsman men senare kallas han torpare.

Familjen Pehrsson Skräck var alltså den första i Axel Blomgrens släkt som bodde i stugan. Men redan före 1840 tycks en ”avskedad Rotebåtsman”, Tobias Gabrielsson Krämer och hans familj ha bott i torpet. Gabrielsson Krämers och Pehrsson Skräcks vägar korsas vid flera tillfällen. De var ungefär jämngamla och båda hade ett förflutet som rotebåtsmän.

Det troliga är alltså att stugan är byggd senast i slutet av 1830-talet, men den kan mycket väl vara äldre än så. För det talar t.ex. att det i granntorpet bodde en familj redan 1834. Det är det huset vi idag kallar ”Mårtenssonska” men som tidigare var känt som ”Gustens”.

I nästa inlägg återkommer vi till Axels morföräldrar, Lorentz och Christina, som flyttade till stugan 1853 under en för de båda ungdomarna svår tid. Christina var i åttonde månaden, de var inte gifta och Lorentz hade i augusti samma år dömts för stöld vid Halmstad Tingsrätt. 
Därefter ska vi naturligtvis komma tillbaka till berättelsens huvudperson, säljägaren, strandfiskaren och livsfilosofen Axel Julius Blomgren.