Grubblerier i vargtimmen.

Det är så erbarmligt lite

en människa kan förstå.

Man skulle ej grubbla och tänka

 men tänker och grubblar ändå.

Och dagarna fogas till veckor

veckorna fogas till år.

Man skulle ej snärjas av grubbel

så hastigt som livet går.

Så funderar Nils Ferlin i dikten ”Grubbel” i ”Från mitt ekorrhjul”. Och det är säkert klokt men när jag på gammal-mans-vis regelmässigt vaknar vid fyra snåret kommer ändå grubblerierna. T.ex. kan jag tillbringa ”vargtimmen” med att grubbla på Sverigedemokraternas opinionssiffror.  Om det är så, tänker jag, att en majoritet av sympatisörerna egentligen inte står bakom partiets främlingsfientlighet och nationalism utan bara utnyttjar SD för att protestera mot ”etablissemanget”, hur många skandaler med SD-toppar inblandade är denna grupp beredd att acceptera? Hur många rasistiska utspel, hur mycket hets mot muslimer och judar, hur mycket Kent Ekeroth tål man innan denna förmodade majoritet SD-anhängare hittar ett mindre destruktivt sätt att protestera? Och de som röstat in SD-kandidater i kommunala nämnder och styrelser, grubblar jag vidare, men som sedan blivit varse att stolarna står tomma när viktiga frågor ska avgöras, kommer de att välja samma valsedel nästa gång?  Trots att många av dem man röstat in förefaller totalt ointresserade av sitt uppdrag, om man ens vet att man har det. Onekligen ett märkligt sätt att ”företräda det vanliga folket.”

Mer djuplodande än så är inte mina grubblerier. Men man ska väl kanske inte förvänta sig något mer skarpsinnigt klockan fyra på morgonen.

Ibland handlar mitt grubbel om fotboll. Inte så mycket om Falkenbergs misslyckade säsong, den är det inte mycket att grubbla över. Laget har helt enkelt inte räckt till. Men, som det heter inför reklamavbrotten i TV, ”Häng kvar, vi är strax tillbaka!”

 Däremot har jag ägnat rätt många sömnlösa gryningstimmar åt hulliganfrågan. Föreningarna, polisen och supporterföreningarna har ett gemensamt ansvar att lösa problemet men det är ”mycket snack ock lite verkstad”. Under tiden brinner bengaler, kastas knallskott och maskerade våldsverkare fortsätter att härja på och utanför arenan. En förvirrad 17-åring som springer in på plan i Jönköping och slår ner Östersunds målvakt kan man inte undgå att gripa och döma. Men de mer organiserade hulliganaktiviteterna, nästan uteslutande iscensatta av storstadsklubbarnas ”fans”, fortsätter utan att det görs tillräckligt för att stävja eländet. Åskådare och spelare skadas, matcher får avbrytas och familjer håller sig borta. Föräldrarna vill inte att barnen ska se bedrövelsen och vill framförallt inte riskera att barnen skadas. Är det konstigt att man ligger vaken och grubblar?

Ett annat aktuellt grubbel handlar om storbankernas miljardvinster. Eller rättare sagt VD:s oförmåga att förstå varför resultaten inte uppskattas av kunderna. Förtroendet är ju snart lika lågt som inlåningsräntan. Kan kundernas avoghet bero på att kontoren blir allt färre och att möjligheten att träffa någon i de kontor som återstår kräver en omfattande planering och god framförhållning av kunden. Som därför tycker att en liten del av vinsterna kunde satsas på närvaro och gammal hederlig service.

Det är i detta skede av just det här grubbleriet som jag återkommer till Ferlins slutrader.

Man skulle ej snärjas av grubbel

så hastigt som livet går.