I SVT:s go´kväll i fredags recenserades Daniel Suhonens bok ”Partiledaren som klev in från
kylan” i positiva ordalag. Jag har hunnit en bra bit in i den över femhundra
sidor tjocka boken ”om Juholts fall och den nya politiken” och visst ger den
oss spännande inblickar i den här turbulenta epoken i socialdemokraternas
historia. Boken är välskriven och dokumentationen omfattande. Sanningshalten i
det interna materialet kan jag inte uttala mig om.
Men handlar
boken egentligen inte mer om Suhonens egen betydelse än Juholts tillkortakommanden?
Go´kvälls enda något negativa omdöme om boken är att författaren ibland ”ställer
sig själv i centrum.” Som jag ser det är det en rejäl underdrift. När Suhonen t.ex.
berömmer Juholts anföranden som enligt författaren får applåderna att smattra och tårarna att
rinna följs texten ofta av information om vem som ligger bakom de
publikknipande formuleringarna, nämligen Daniel Suhonen.
Och när
boken handlar om privata alternativ i välfärden får jag en känsla av att det
gäller mer Suhonens egen totala misstro mot sådan verksamhet än om Juholts
uppfattning.
Jag undrar om inte Suhonens kritik av ledande partimedlemmar delvis grundar sig på
den egna besvikelsen, besvikelsen över att Juholts fall samtidigt begränsade
författarens möjlighet att få genomslag för sina egna idéer? I så fall speglar
kanske min rubrik bokens innehåll bättre än originalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar