Varför känner jag inte
entusiasm inför vårt namnbyte? Jag borde göra det. Jag var starkt för att lägga
till ”liberalerna” när det beslutet togs 1990 och jag tycker egentligen inte
att namnet ”Folkpartiet” har något berättigande idag.
Jag kan inte riktigt sätta
fingret på vad det är som stör mig. Kanske har det med tajmingen att göra, främst
att bytet till Liberalerna sammanfaller i tid med att Sverige nu ändrar
flyktingpolitiken i starkt restriktiv riktning med bland annat omfattande
inskränkningar i asylrätten. Min något diffusa koppling mellan namnbytet och
flyktingfrågan skulle i så fall vara att första delen av vårt tidigare namn
mera förknippas med social-liberalismen
och att dess roll riskerar att uppfattas som mindre viktig när namnet
Folkpartiet försvinner. Och med socialliberalismen som utgångspunkt är det
svårt att rättfärdiga de åtgärder som nu vidtas. Kanske är det denna tankebana
som stör mig, att namnbytet i den här frågan skulle uppfattas som en väg bort
från solidaritet med människor som söker en tillflykt utan krig och förtryck.
Att tidpunkten för vårt
namnbyte också sammanfaller med att ”gammelmoderaterna” gör comeback medverkar
också till att jag inte känner mig helt tillfreds med beslutet. Med samma risk
för tolkning av namnbytet som ovan kan det uppfattas som om vi går åt samma
håll.
Jag har ytterligare ett skäl
att känna denna tveksamhet till namnändringen. Jag utgår fortfarande från
risken att vårt förkortade namn skulle kunna uppfattas som en nedtoning av
socialliberalismen. Det är med den djupare innebörden av begreppet
socialliberalism som vi bäst motverkar den främlingsfientlighet och det förakt
för ett öppet och tolerant samhälle som Sverigedemokraterna står för.
Ett tydligt socialliberalt
agerande, inte minst i flyktingfrågan, kommer att skingra mina tvivel på
namnbytet. Kanske krävs det att vi bildligt talat ”reser oss från soffan och
lämnar lokalen”. På känt manér från förr.
Förmodligen har det bedömts
som opraktiskt att ändra till ”Socialliberalerna”. Så mycket viktigare då att
visa att det är det vi är!
Bra sagt! Tror inte det går att betona nog hur viktigt det faktiskt är med socialliberalismen som förhållningssätt och som grund för vårt agerande även om det i dagsläget känns opraktiskt, dock inte lika opraktiskt som att behålla "Folkpartiet". Ännu en gång, bra sagt Christer!
SvaraRadera