Alkoholförtäring under tjänsteutövning

Ett sensationellt avslöjande.

Klockan var några minuter över nio på morgonen den 9 juni 1998 och i riksdagens plenisal hade jag just påbörjat mitt sista av cirka 1500 tjänstgöringspass som vice talman. Siffran 1500 har visserligen ingen betydelse för utlovat avslöjande men får utgöra svar till den journalist som efter mina tio år som vice talman frågade ”om jag fått tjänstgöra någon gång” (!) I själva verket tillbringar man som vice talman med all säkerhet fler timmar med att leda förhandlingar och voteringar än talmannen som oftare är upptagen av andra uppdrag.

En anledning till journalistens fråga skulle kunna vara att talmannen har en viss benägenhet att alltid vara tillgänglig just när det drar ihop sig till mer spektakulära inslag, typ partiledardebatter. Att talmannens möjlighet att närvara råkar sammanfalla med att radio och TV direktsänder är naturligtvis en ren tillfällighet men kan ha medverkat till att journalisten fått ett felaktigt intryck.

Nåväl, det var ett sidospår. Åter till den där junimorgonen i riksdagen. Efter att ha öppnat förhandlingarna och lämnat ordet till den första talaren tog jag en klunk från glaset med Ramlösa som alltid fanns vid sidan av den magnifika talmansklubban. Det vill säga jag utgick ifrån att det som vanligt var vatten i glaset. Det tog någon sekund för mig att inse att så inte var fallet, glaset innehöll i stället ren gin! Visserligen av god kvalité, men ändå.

Själv lyckades jag någorlunda hålla ”god min i elakt spel”, värre var det för kammarsekreteraren vid min sida och övriga medarbetare på podiet. Alla visade sig senare vara delaktiga i sammansvärjningen och kunde inte dölja förtjusningen över att den lyckats. Trots att kammaren var relativt välbesatt var det mirakulöst nog ingen av ledamöterna som förstod vad den ovanligt uppsluppna stämningen berodde på.

Jag vill minnas att den i övrigt så förträfflige Ulf Christoffersson på kammarkansliet var en av dem som låg bakom övergreppet. Däremot lyckades jag aldrig klarlägga talmanskollegan Anders Björks roll, men jag har anledning att misstänka att den inte var helt obetydlig.

PS    Jovisst, det fanns en bakgrund till det inträffade. Framförallt under sena arbetspass, vi höll på längre på den tiden, hände det att jag frågade den som fyllde på vattenglaset om det inte fanns något starkt att ”spetsa” med. Svaret lät alltså vänta på sig till den här minnesvärda morgonen i juni 1998.     DS