Ett mer nationalistiskt Sverige är inte att värna om svenskarna.

I sitt senaste debattinlägg är Bengt Åke Salsgård något mer försiktig i sin argumentering för en minskad invandring. Jag väljer att tolka det positivt och att han insett att uttalanden som att permanent uppehållstillstånd innebär ”en evig försörjning” är ett direkt hån mot alla de som idag och i framtiden berikar vårt land med sina arbetsinsatser, sin kreativitet och sin kultur.

Däremot backar inte Salsgård från ett annat uppseendeväckande uttalande. I sitt tidigare inlägg tillrättavisar han de flyktingar som söker sig hit. ”Man slåss för sitt land och flyr inte till ett främmande land” skrev han och på den punkten tycks han inte ha ändrat uppfattning. Alltså: stanna där ni är, antingen det är i områden där kriget, förföljelsen och svälten är ständigt närvarande eller i överfulla flyktingläger i närområdet under mycket svåra förhållanden.

Men den grundläggande skillnaden mellan Salsgårds och mig är nog ändå hur vi ser på politikernas uppgift. Salsgård upprepar att den är att ”värna om Sverige och svenskarna”. ”Motsatsen vore underligt och skrämmande”, tillägger han nu. Jag tycker tvärtom, det är när uppdraget begränsas till att slå vakt om svenskarnas intresse som det blir skrämmande. Jag är övertygad om att en mycket klar majoritet politiker ser sitt uppdrag som betydligt bredare än så. Att också arbeta för internationell solidaritet och alla människors lika värde är viktigt för de allra flesta. Att stå upp för den fria rörligheten, möjligheten att studera och bedriva handel utan hinder, att värna asylrätten.

Även om man skulle inskränka politikernas uppgift till att ta tillvara svenskarnas intresse blir Salsgårds utgångspunkt fel. Sverige är ett litet land. Åtskilliga av våra företag och arbetstillfällen är helt beroende av internationell handel. Vårt välstånd är förvisso en följd av generationer svenskars arbete men också av betydande influenser och arbetsinsatser utifrån. Människor som av olika anledningar flyttat till Sverige från när och fjärran har i många avseenden gjort skillnad.  Att verka för ett mer nationalistiskt Sverige med minskad invandring är därför inte att ”värna om Sverige och svenskarna”.

Christer Eirefelt (L)

Promenad genom Falkenberg omkring 1920 - del 5

Med hjälp av Ingeborg Hellbergs "En promenad genom Falkenberg omkring 1920" kommer jag att i några bloggar berätta om vilka affärer och verksamheter som fanns där och om människor och händelser knutna till dem. Det är naturligtvis mest av intresse för er med falkenbergsanknytning men kanske kan livet i en småstad i början av förra seklet intressera också andra...

  
I det här avsnittet berättar Ingeborg Hellberg om affärerna på Storgatan från Brogatan till dåvarande Mellersta Hallands Järnväg och om en tragisk händelse vid bomstugan...

Så är vi nere i Politiska hörnet. Där samlades gärna stadens ungdom på kvällarna. Det stod ofta ett gäng i var hörna. Det kunde väl ibland bli lite bråkigt men då var patrullerande polisen snart där. Var det Zander Johansson brukade han säga ”Stå´n inte här och stampa, skå´n i stau här så skå´n i cirkulera eller konna ni gau ut och häva er på Vallakullarna”, berättar Ingeborg Hellberg.

Vi går över Brogatan och kommer till nedre delen av Storgatan. I hörnet fanns nu bokhandeln och i andra våningen Telegraf och Telefonstationen. Längre ner på Storgatan hittar vi Postkontoret (se tidigare bildkommentarer till Postens placering i byggnaden, min anm.) och Judit Johanssons modeaffär. På hörnet Storgatan/Stationsgatan låg Robert Danielsson Delikatessaffär. I andra våningen i detta hus hade doktor Krikortz sin mottagning. Han var stadsläkare och den verklige människovännen. Många falkenbergare fick erfara hans stora generositet.

Nu går vi upp till politiskan igen. I det fjärde hörnet hittar vi Falkmans speceriaffär (verksamheterna där har växlat flitigt genom åren, bl.a. Installationsbyrån som flyttade hit ca 1935 och en Zoologisk affär. Nu krogen Down Town, min anm.)

Vi går nu på vänstra sidan av gatan och kommer till en begravningsbyrå och Ellen Nilssons Pappershandel. Här finns också Sofia Johanssons manufakturaffär, vanligen kallad ”Gästgivarens”. Här låg nämligen en gång Falkenbergs Gästgiveri. (”Tvålhuset Resia” flyttade till fastigheten 1927, min anm.)

Nu närmar vi oss gamla sta´n och nu finns det inte så många affärer. I hörnet Storgatan/Stationsgatan låg Patrik Johnssons hus. På den tiden fanns där en av oss flickor omtyckt stuvaffär. Där kunde man för 5 öre få några stuvbitar till dockkläder. Nästa hus var den Walleriuska fastigheten. Där hade Kooperativa handelsföreningen sin affär och längst ner mot järnvägen låg Forsells tryckeri och bokbinderi. 

Mitt emot denna fastighet låg en byggnad där så småningom Östmans Kafé öppnades. I detta kafé höll gärna idrottsfolket till. ( och det gjorde vi senare också. Det är åtskilliga timmar man har tillbringat där efter FF-träningen, min anm.) På sommaren serverades också kaffe i ett trevligt trädgårdskafé. Jag tror att i det huset också fanns en köttaffär och en matservering.

Nu har vi hunnit så långt ner på Storgatan där Västkustbanan korsar gatan. 

(Mellersta Hallands Järnväg byggdes 1885 och här gick den ungefär i nuvarande Hallanäsgatans sträckning och sedan ut över ruinerna efter Falkenbergshus, min anm.)

Tågen har sedan de lämnat stationen passerat Nygatan och Gröna gatan. jag minns inte att det fanns bommar vid dessa gator, bommarna fälldes väl från stationen. Sedan gick tågen ut på bron över Ätran.

Vid övergången vid Skansen fanns bomvakter. Där fanns en liten vaktkur där vakterna kunde sitta när de väntade på tågen. De måste ju också vakta när nattågen passerade. En av vakterna var ”Bomma-Sigrid”, välkänd av alla och kanske mest av skolungdomarna som måste vänta vid bommarna för att komma till skolan.

En tragisk händelse skedde vid denna övergång. En blåsig kall vinternatt stod vakten där när tåget passerade. Hennes långa vida kjol blåste och fastnade i tåget och hon följde med och hittades död och sargad ute på Vallarna, slutar Ingeborg Hellberg det här avsnittet av vandringen.

Avsnitt 1-4 hittar ni i bloggförteckningen till höger.

Promenad genom Falkenberg omkring 1920 - del 4

 Med hjälp av Ingeborg Hellbergs "En promenad genom Falkenberg omkring 1920" kommer jag att i några bloggar berätta om vilka affärer och verksamheter som fanns där och om människor och händelser knutna till dem. Det är naturligtvis mest av intresse för er med falkenbergsanknytning men kanske kan livet i en småstad i början av förra seklet intressera också andra...

I det här avsnittet (4) går Ingeborg Hellberg längs Torggatan och vänder sedan upp mot  Nygatans övre del. 



Vi går Nygatan upp och närmar oss Torggatan. I trädgården bakom en hög hagtornshäck låg veterinär Brocks villa. ( se Hans-Arnes bild utlagd häromdagen, min anm.) Nu kommer vi till en öppen plats och i bredd med Brocks villa låg Bergfeldts garnaffär. Nu är vi framme vid Torggatan och tar oss en promenad på den. Efter Bergfeldts affär hade veterinär Brock ett litet ”djursjukhus”. Sedan Malmgrens fina fastighet där han hade sin möbelaffär. I övre våningen hade fröken Signe André fotografiateljé. Så kom det stora vinkelhuset av trä där fanns Specerimagasinet och Kafé Göta. 
Går vi över Holgersgatan kommer vi till Reinholdssons bageri (nu Burger King, min anm.)  och sedan det s.k. Ordenshuset där Stora Biografen var inrymd. Ner mot Holgersgatan låg Folkets Hus och Frälsningsarmén. Vi fortsätter Torggatan och kommer till Elmgrens toffelmakeri. Så är vi framme vid Folkskolan som numera kallas Möllevägsskolan. Vid denna tid fanns ingen gymnastiksal där.

Vi går ner mot torget på den norra sidan av gatan. Vi går förbi sotare Sjöbergs hus och två obebyggda tomter. Holgersgatan var liksom Sandgatan kantad av höga träd. När vi kommer över Holgersgatan fanns då ett ganska nybyggt hus. Det ägdes av Sofia Johansson, innehavare av affären ”Gästgivaren” på Storgatan. Det huset brukade kallas ”Sofiahemmet.” Sedan kom en obebyggd tomt där sedermera Bigge Johansson byggde upp sitt stora affärskomplex. ( som senare övertogs av EPA. Därefter ersatt av huset med bl.a. Intersport, min anm.)

Nu ska vi gå upp för Nygatan på vänstra sidan. Då kommer vi först till Tjäderbergs Garn och Vävnadshandel.( När ägarinnan Anna Tjäderberg dog 1961 hade hon donerat stora summor till samhället bl.a. till att bekosta skulpturen på Rådhustorget, min anm.) I det huset fanns också Maria Johanssons tjänstebyrå och ”Sockerhjärtats matservering.” Så kom en öppen plats och vid den Andréns Speceriaffär. I det huset fanns också ett plåtslageri och jag tror ett kafé på andra våningen. ( Det verkar inte ha saknats möjligheter att få en fika på den tiden heller, min anm.)

Nu är vi framme vid marknadsplatsen. Marknaderna borde få ha sitt eget kapitel.

( Och så får det bli. Jag återkommer alltså till det avsnittet i Ingeborg Hellbergs berättelse.)

Vi vandrar vidare uppför Nygatan och kommer till Köttbesiktningsbyrån och sedan är vi uppe vid Fabriksgatan igen. Bakom Köttbesiktningsbyrån fanns Rydbergs repslagarbana. Det var roligt att se hur repen blev till, berättar Ingeborg. Vid Fabriksgatan låg Nilssons trädgård dit man gick för att köpa frö på våren. Vid den gatan låg också Tensa Olssons stryk- och tvättinrättning, Rosells skomakeri och Emil Lundgrens Måleriverkstad. ( längre ner mot Storgatan, min anm.) Vid Fabriksgatan låg också det stora garveriet med fabrik på ena sidan av gatan och kontorsbyggnaden på den andra. Mellan dessa byggnader fanns en förbindelseled över gatan (driften vid garveriet, Dan Lundgrens läderfabrik, hade startats där 1900 och byggnaden skadades svårt av brand 1914 och sedan igen 1956. Nu Falkenbergs gymnasium, min anm.)

Promenad genom Falkenberg omkring 1920 - del 3.

 Med hjälp av Ingeborg Hellbergs "En promenad genom Falkenberg omkring 1920" kommer jag att i några bloggar berätta om vilka affärer och verksamheter som fanns där och om människor och händelser knutna till dem. Det är naturligtvis mest av intresse för er med falkenbergsanknytning men kanske kan livet i en småstad i början av förra seklet intressera också andra...

I det här avsnittet skriver Ingeborg Hellberg om verksamheterna vid Rådhustorget.

Vi har nu kommit till torget. Rörbäckska huset sträckte sig en bit upp på norra sidan av torget.( Det här huset var en låg träbyggnad som revs 1929 och alltså inte det hus vi idag kallar Rörbäckska. Det nuvarande huset var inflyttningsklart i oktober 1930.min anm.) Sen kom doktor Rhodins hus och sedan en gård med Rörbäcks stora magasin.  Vi går förbi Rådhuset som inrymde lokaler för borgmästare, rådmän och stadsfiskal. Där var även polisstation och finkor.

Vi kommer nu till södra delen av torget. Överst låg brandstationen eller spruthuset, som man sade. (  Brandstationen flyttade snart tvärs över torget till Rörbäcks magasin där det låg till 1954. min.anm.) Falkenberg hade på den tiden frivillig brandkår. Jag minns att i vår tambur hängde pappas bricka, skriver Ingeborg Hellberg. Den skulle vara lätt att hitta vid larm. Han var fjärde man vid tredje sprutan. Vi passerar gröna hjälpen som besöktes av ”nödiga herrar”. Sedan kom en gård som tillhörde Borgmästare Lundbergs fastighet. Därinne låg ett korsvirkeshus där Bigge Johansson hade skrädderi. ( I det huset har  senare flera olika verksamheter funnits, bl.a. Bilcentralen, Elis Stålboms bokbinderi och verkstad för cykelaffärerna mot gatan. min anm.) Borgmästare Lundbergs hus var ett vinkelhus som sträckte sig utmed torget och storgatan. Där fanns Torgkaféet som gärna besöktes av torgfolk. Så kom Liljegrens kemikalieaffär och på hörnet C W Olssons speceriaffär. (Från 1927 Erik Hanssons Speceriaffär och därefter bl.a. Verners Cykel och Sport. min anm.)

För att fortsätta i det Lundbergska huset låg Algot Nilssons cykelaffär åt Storgatan. Där kunde man ibland låna en cykel. Egen cykel var inte att tänka på. Nederst i huset låg Bigge Johanssons manufakturaffär. På den tiden fanns där både herr- och damavdelning.

Nu går vi en bit tillbaka på Storgatan och kommer till Goos fastighet. (Lätt att att känna igen ännu idag, mitt emot Stil och Trend. min anm.) Överst låg Ringströms kemikalieaffär, sedan kom Goos stora konfektions och  tygaffär med mode och skrädderi. När julen närmade sig öppnade Goos en julklappsaffär med mycket fina leksaker, dockor, elektriska tåg och saker som kunde dras upp och röra sig. Goos julskyltning glömmer man väl aldrig. Klockan fyra på skyltsöndagen togs skynket som hängde i fönstret bort. I nedre delen av huset fanns, tror jag, Falkenbergs första bilstation. Där flyttade så småningom fru Amanda Stenman in och öppnade konfektyr- och kaffeaffär. Men det var kanske lite senare på 1920-talet.

Vid nedre delen av torget låg Läderbolagets hus med en skoaffär. (Inte heller detta hus är  det vi ser där idag, det byggdes  först 1936/37. min anm)  Inne i affären fanns liksom ett litet inbyggt rum där butiksföreståndare K A Johansson hade sitt kontor. Tvärs över farstun fanns Hjalmar Petterssons bosättningsaffär som sedan övertogs av Hjalmar Petterssons måg, Adde Lundberg. En trappa upp i huset fanns Augusta Lundgrens handarbetsaffär. Där köpte vi småtöser uppritade dukar som skulle bli födelsedagspresenter eller julklappar till våra mammor, eller kanske Mors Dags present. Den dagen hade just då börjat firas efter amerikanskt mönster. Jag tror att Augusta Lundgren var syster till Beda Hallberg som startade Majblomman, slutar Ingeborg den här delen av berättelsen om Falkenberg omkring 1920.

Promenad genom Falkenberg omkring 1920 - del 2

 Med hjälp av Ingeborg Hellbergs "En promenad genom Falkenberg omkring 1920" kommer jag att i några bloggar berätta om vilka affärer och verksamheter som fanns där och om människor och händelser knutna till dem. Det är naturligtvis mest av intresse för er med falkenbergsanknytning men kanske kan livet i en småstad i början av förra seklet intressera också andra...

 I det här avsnittet (2) skriver Ingeborg om Storgatan från Torget ner till Brogatan.

Vi går utmed Storgatan och kommer till Stadshotellet. Där residerade fru Gerda Olsson med stor kunnighet. Stadshotellet var ju både restaurang och hotell. Många ungkarlar och andra som inte hade egna hem och hade råd intog här sina måltider. Jag minns särskilt vår lärare i realskolan. I övre våningen fanns festsalen. Där var en del festligheter som borgarbaler, examenshippor och frimurarna hade väl också sina sammankomster där. ( i det huset finns nu bland annat pizzerian ”entill.” I mitten av 50-talet ”hängde” vårt gäng på Folkes Konditori som fanns en halvtrappa upp, även om begreppet ”hängde” inte var uppfunnet då. Jag undrar förresten vad borgarbaler var för tillställningar? Mitt emot dörren till Folkes låg då en frisörsalong. min anm.)

Vi går över Hotellgatan och kommer till Wijklunds Järnhandel. I samma fastighet låg också L W Larssons herrekiperingsaffär. I den flyttade sedan Bigge Johansson in och öppnade en damekiperingsaffär. Tittar vi ner i Hotellgatan ser vi Sunessons charkuteriaffär och Karlsson potatislager.( Sunessons bör vara den lokal där Westgerd sedan under många år hade fiskaffär, min anm.)

Vi går över Storgatan och kommer till Svenssons bokhandel som låg en bit in från gatan upp mot Nygatan. Mellan Lundbergska huset och bokhandlare Svensson låg en liten park (ungefär vid Kronans sidoingång mot Sparbankens baksida, min anm.) Där hade Bigge Johansson som var en känd nykterhetsvän satt upp en stor tavla – ”AVLÖNINGSDAGEN” Det var en kvinna med sina barn som hade hämtat sin berusade man från krogen. Det var många tårar vi barn fällde vid den synen, skriver Ingeborg.

För att återgå till Svenssons Bokhandel minns jag hur vi skolbarn skickades dit för att hämta böcker eller annat som behövdes i skolan. Bokhandeln övertogs sedan av Hjalmar Kindvall och flyttades ner till ”Politiska hörnet”. ( 1931 blev det Falkenbergs Bokhandel, min anm.) I de lokaler som bokhandeln varit blev det skoaffär och så småningom Björcks möbelaffär. I nästa hus fanns Rohlins skrädderi och när det upphörde övertogs det av skräddare Åkesson. I samma hus fanns också Gunnarssons Kafé. (det huset revs först 1974, min.anm.)

Mitt emot detta hus låg Göteborgsbanken med höga fina lokaler. I samma hus på andra våningen fanns Jacobsson & Månssons advokat och aktionsbyrå. Nu har vi kommit till urmakare Sjöbergs hus. Här hade han urmakeriaffär. (vi är alltså kvar på Storgatans vänstra sida i promenadriktningen, min anm.) Sedan kom Zakrissons mössaffär. Längst ner fanns en bank, jag tror den hette Lantmannabanken. Den förestods av kamrer Abrahamsson. Sedermera öppnade Lovisa Andersson skoaffär i den lokalen. Om vi går tvärs över gatan kommer vi till Torstenssons Charkuteriaffär. Som skylt hängde ett förgyllt kohuvud. I det huset fanns också Augusta Lundgrens vävnadshandel och John Skoogs cigarraffär. Nästa hus på höger sida var ett lågt hus med Skantzes bageri. Huset revs vid denna tiden och där uppfördes Sparbankshuset. Banken hade innan sina lokaler i samma hus som Appeltoffts manufaktur längst ner vi ”Politiska hörnet” Banken var en liten lokal med ett expeditionsrum. I ett inre rum hade kamrer Lundqvist sitt kontor. Till banken gick vi bara när sparbössorna skulle tömmas. Om vi nu korsar gatan igen kommer vi till Hellmans hus. Överst låg Törngrens guldsmedsaffär. I den lokalen öppnade min mor Hilma Olsson, gift Kronvall, Falkenbergs första kafé, berättar Ingeborg Hellberg vidare. I det huset fanns också A J Anderssons urmakeri, Erikssons raksalong och Åsbergs krog. På hörnet fanns en speceriaffär som innehades av två bröder Scholl. ( senare Svensson & Broder och nu pizzeria, min anm.)