fredag 13 januari 2017

Dagis i parlamentet



Den här visan framfördes vid riksdagsgruppens vårfest 1995. Texten  syftar på talman Birgitta Dahls  initiativ att inrätta ett dagis i riksdagshuset. I sin bok  berättar hon om ambitionen att underlätta för ledamöterna att kombinera uppdraget med att vara småbarnsförälder.
"Reformen" blev uppmärksammad och gav upphov till en del diskussion. Som framgår fanns det synpunkter också hos oss...

Kören vid dessa årliga spektakel växlade något  men om jag minns rätt bestod den vid det här tillfället av Evorna Erikson och Flyborg och KG Biörsmark. Dessa ska däremot inte lastas för texten, den bär jag det fulla ansvaret för.
Också kompet varierade år från år och jag är osäker på vem som satt vid pianot vid just det här spektaklet. Kan det ha varit Carl-Johan Wilson, eller möjligen Håkan Jonsson? Karin som nämns i texten är kollegan Pilsäter.


Här leks väl för fa n tillräckligt ändå!
Mel.: Elektricitetsvisan. Hasse&Tage

Nu har det hänt i vårt parlament
att vi fått dagis i huset
så att föräldrarna permanent
kan hålla reda på "buset."
"Kompensation!", kräver vi som har
passerat 50-årsgränsen
och inte längre har småbarn kvar
OCH SAMMA ÄR DET MED POTENSEN!

Refräng:
Nej, varför ett sån't förskräckligt hallå
 här leks väl för fa'n tillräckligt ändå
 i kammaren finns ett tjog - eller två
 som knappt är torra bakom örat.

"Förbannat gnäll!", nu blir Karin tvär.
"nu tycker jag ni ska sluta!
Är det garage eller luftgevär
är det ej tal om att pruta!"
"Men är man skotträdd och aldrig satt
sin fot i riksdagsgaraget
då borde man få nå'n slags rabatt
OCH KRAFTIG HÖJNING UTAV GAGET!

Refr.: Nej, varför....

Eländet invigs med stort hallå
och åttiotre journalister,
med barnen vettskrämda - bägge två!
och föreståndaren bister.
"Det är en oerhört stor reform,"
sa' Dahl, "går ej att va' utan!
Uppmärksamheten är helt enorm
OCH JAG FÅR SYNAS UTI RUTAN!"

Refr.: Nej, varför....

söndag 1 januari 2017

KÅVE:s semester i Falkenberg 1929 (5)



Går en ny stjärna bland sommarstäder upp över Falkenberg?

Den femte och sista delen av signaturen KÅVE:s syn på en semester i Falkenberg 1929.

"Staden räknar något över femtusen innevånare. Detta låter en smula otroligt i förhållande till stadens litenhet men de officiella siffror vi fått få gälla. Samhällets ytomfång är icke stort och när man därtill betänker att tillsynes mer än hälften av husen äro envånings sådana har man lite svårt förstå var alla innevånarna bo någonstans. Detta särskilt under sommaren då badgästerna inkräkta mångenstädes.

Beträffande byggnadskonstruktionen är detta samhälle en gränsstad på västkustsidan. Denna egenskap hävdar den f.ö. i två bemärkelser. Den är den nordligaste stad vid kusten där korsvirkeshus efter skånskt mönster förekomma, och den är den sydligaste plats för samma område där trähusen äro nästan helt förhärskande.

Trots att Falkenberg ej är i saknad av vad till ett modernt kultursamhälle hör av civilisationens möjligheter vilar en gammal egenartad stämning och ett välgörande lugn samt ro över denna västkuststad. De mest framträngande ljuden av stadens röstresurser äro kyrkklockornas kvällsmålsringning och mjölkkuskarnas energiska klämtande med en större hästbjällra på morgonsidan. 
Första morgonen vi vaknade i Falkenberg var vid detta ljud. Först trodde vi i vår enfald att det var polisen eller någon annan myndighetsperson som på detta sätt gick omkring och väckte hela samhället. Det ringde vid vår gård, vid grannens och så hela gatan utåt. Klockan visade åtta och kvarten över, men det oaktat förhärdade vi oss och lågo kvar i vår morgonslummer. Snart väcktes vi dock av en liknande ringning igen men då var klockan tio. Nu måste vi upp och se. Jo, det var ett mejeri som med häst och vagn körde omkring med en större mjölkreservoar vars innehåll portionerades ut i husen. Kusken ringde med sin klocka och med tillbringarna i högsta hugg rusade grannskapets kvinnfolk till.

Idén är inte så illa. På det sättet får samhällsmedborgarna sin mjölk frisk och god samt med minsta möjliga besvär. Dessa rullande mjölkaffärer medföra f.ö. smör och bröd. Litet kokta ägg bara, och frukosten hade varit fix och färdig."
Så upplevde signaturen KÅVE en semestermorgon i Falkenberg sommaren 1929. Det får avsluta hans artikel i VESTSVENSKA DAGBLADET i september samma år.  Mot bakgrund av den positiva bild han målar upp måste rubrikens fråga för hans del varit retorisk. Det framgår inte minst av textens närmast lyriska avslutning:

"I sådana stunder, liksom då solen, den allt livgivande solen, lyser över allt och alla, spridande sin middagshetta till sanden vid Skrea friluftsbad kunna vi ej sammanfatta våra känslor bättre än i detta:

Här är oss gott att vara. Här stanna vi månaden ut!

måndag 19 december 2016

KÅVE:s semester i Falkenberg 1929. Del 3

Vest-Svenska Dagbladet 7/9 1929


Går en ny stjärna bland sommarstäder upp över Falkenberg?  Del 3.

”Falkenberg har sina välordnade promenader vid Å-brons stränder, ett skönhetsplus av största värde.”

Så beskriver sign. KÅVE sina intryck från en semester 1929.  Idag, mer än åttio år senare, verkar det som om också ”dom som bestämmer” äntligen har insett vilken tillgång promenaderna är för såväl falkenbergare som turister. Nu är det bara att hoppas att den påbörjade och nödvändiga upprustningen fortsätter!

KÅVE fortsätter. ”Den vackraste och även äldsta är den som från förra tullbron leder utmed åstranden upp mot norr. Doktorspromenaden har den kallats till minne efter den man som med den hugnesamma naturens tillhjälp skapat denna vackra, säregna vandringsstig. Ehrengranat var ifrågandevarande doktors namn och hans grav finnes på Nya Kyrkogården. "Läkaren och människovännen" står det på hans osedvanligt vackra minnessten. Vackrare gravsten kunde han knappast fått.

I denna såväl som övriga av stadens promenader och parker finnes en ovanligt stor rikedom av nätta och bekväma trädgårdssoffor utplanterade. Med bokstäverna S.V. har de flesta sina ryggstöd märkta.”

En servitris vid Ätranstugan berättar för KÅVE att det står för en förening som heter ”Småfåglarnas Vänner” och han skriver.

”Det hela verkar i förstone inte lite roande. En förening för småfåglarnas bästa som sätter ut trädgårdssoffor! Senare får vi veta att ifrågavarande förening består av ett stort antal samhällsbor. Genom årsavgifter och fester har man erhållit en så betydlig kassa att man ej blott satt ut bänkar i promenaderna utan även planterat alléer, den till Skrea strand exempelvis, samt anlagt den välordnade parken ”Furet”. Heder åt sådana fågelvänner som även tänka på trevnaden och bekvämligheten för det obevingade och kroppsligen så jordbundna släktet homo sapiens. Synd bara att så få tycks njuta av den ro och vila som härigenom står till buds. Promenaderna äro ofta folktomma, men på de dammiga vägarna ovanför jagar folket med hetsande fart framåt i motordräkt.”

I näst avsnitt ger KÅVE sin syn på bland annat laxfisket.

”Laxfisket tillhör staden och är mycket givande. Här fångas enligt uppgift det allra mesta av den fisk som i handeln går under namnet av Halmstadlax



torsdag 15 december 2016

Går en ny stjärna bland sommarstäder upp över Falkenberg? Del 2



Går en ny stjärna bland sommarstäder upp över Falkenberg?   Del 2.

I det här avsnittet fortsätter signaturen KÅVE att redovisa sina intryck från en semester i Falkenberg år 1929. Nu handlar det om Skrea Strand och hamnen.

”Mellan vaggande rågfält och mörkgröna potatisåkrar leder en allékantad väg mot Skrea Strand. Trädens bladverk har piskats av stormarna och allt skalligare bli grenarna ju längre man kommer utåt stranden. Till sist och längst ut ha de endast ett eller två blad till vittne om det tynande liv som föres.
På stranden ligga de hundrade och åter hundrade badhytterna och där utanför det stora svallande något som vi inifrån landet med vördnad och stor respekt kallar havet men som den infödde kustbon mera anspråkslöst benämner sjön. Hit ut är under soliga och varma dagar en jämn trafik. Gående, cyklande och bilande draga de badlystna vägen fram.

Men man kan även ta sig ut till strandbadet med användande av motorbåt. Tvenne sådana, båda f.d. fiskekuttrar gå regelbundet mellan kajen söder om å-bron och Skrea Strand. Tjugofem öre tur och retur drager kostnaden. En roddbåt förmedlar f.ö. trafiken över ån mellan valskvarnen och tegelbruket på andra stranden. Sju öre för stora och fem för små. Det är ju nästan samma billiga taxa som för gång- och körtrafik över den gamla trallbron i forna dagar. Trafiken går och passagerarna räcka till för både rodd- och motorbåtar.”

Kanske ett alternativ att ta med i dagens brodiskussion? Det är miljövänligt och skulle ge många arbetstillfällen, åtminstone om man håller sig till roddbåtar. Dessutom låga investeringskostnader och överkomliga biljettpriser.

”Badstranden vid Skrea Strand är lång och sandig," fortsätter KÅVE. "Bottnen är jämn och långgrund, böljorna svala och salta – mycket salta tycker den sötvattenbadande inlandsbon. Saltet formligen svider i skinnet och de inbjudande solbaden i den fina och varma sanden gör kroppen härdad och brun.”

*******

I nästa avsnitt skriver KÅVE bland annat om promenaderna längs Ätran:

”De äro ofta folktomma men på de dammiga vägarna ovanför jagar folket med hetsande fart framåt i motordräkt…”

PS
Överhuvudtaget var det både trevligare och billigare att resa förr i världen. Och inte så stressigt. Det gick ofta så sakta att när man skulle ut på en längre resa kunde man ligga första natten hemma.
Men det är en helt annan historia...  DS
                

onsdag 14 december 2016

Går en ny stjärna bland sommarstäder upp över Falkenberg?



”En sommargäst har väl ofta en badkappa eller ett badlakan under armen när han går och kommer. Men på det kännemärket kan man ej särskilja honom från de infödda samhällsborna. Ty även dessa badar ibland. Nej sommargästerna känns igen på något helt annat Där den infödde av gammal vana går likgiltigt sin gata fram blickar sommargästerna i egenskap av främlingar mera intresserat och även kritiskt. De söka bilda sig en föreställning om det samhällets skick och art vartill de kommit.”

Så inleder signaturen KÅVE sin skildring av en semester i Falkenberg sommaren 1929. I en lång artikel i VEST-SVENSKA DAGBLADET motiverar han varför han tycker att ”Falkenberg har stora förutsättningar att bli en sommarstad av rang.”

Vid ett par tillfällen i somras försökte jag tillämpa KÅVE:s metod att skilja mellan gäster och infödda, dock utan framgång. Nästa sommar tänker jag därför prova hans alternativa sätt att identifiera främlingarna:

”En del av sommargästerna ser med få ord ut som om de vore spekulanter på stan och vid lägligt tillfälle tänkte köpa den. Men det finnes även viktigpettrar med ansiktsmin som om de redan hade tillägnat sig hela samhället och nu vore ute för att se vad de fått för pengarna.”

Även om det finns en och annan inom servicenäringen som säger sig träffa på sommargäster av den här sorten också idag så måste dessa ändå tillhöra undantagen som bekräftar regeln - att våra gäster är trevliga och välkomna.

KÅVE övergår sedan till att beskriva trafiken i centrum.

”Samhället har genomgångstrafik och vid middagstiden jagar motorfordonen varandra tätt. Mitt i staden stöta vägarna från Halmstad och Varberg samman. Där är trafikens brännpunkt och där dirigerar en vitbehandskad polis den mer eller mindre rikliga fordonsströmmen.”

I min nästa blogg fortsätter KÅVE:s berättelse, då bland annat om promenaderna längs Ätran, stränderna, fisket och hamnen.

Vi kan idag, mer än åttio år senare, konstatera att han hade rätt – Falkenberg blev ”en sommarstad av rang!”

(I en serie bloggar från januari i år berättar jag om en infödd falkenbergares intryck från samma tid. Se bloggarkivet i spalten till höger.)