lördag 14 februari 2015

Spettekakor, telegrafstation och sjusitsiga amerikanare.



I mitten av 1800-talet hade min farmors mormor, Beata Andersdotter, lanthandel i Årstad utanför Falkenberg. Farmors mor som så småningom tog över verksamheten hette Johanna Jönsson men kallades ”Johanna i Råsen” efter platsen där affären låg. 1912 överlät Johanna i sin tur rörelsen till min farmor, Camilla Christiansson.

1915, under full storm, brann den nybyggda kontors- och förrådsbyggnaden ner till grunden. Det var ett hårt slag men inte minst viljan att fortsätta familjetraditionen gjorde  att inom mindre än ett år stod en ny byggnad klar och verksamheten kunde fortsätta. Naturligtvis utgjorde behovet av försörjning också en drivkraft, liksom insikten att affären var i det närmaste livsviktig för bygdens utveckling och för de som bodde och verkade där.

Jämsides med lanthandeln började Camilla nu baka spettekakor som blev kända över en stor del av Sverige och som också exporterades till USA. Spettekakan, som ju egentligen är känd som en skånsk specialitet, bakades över öppen eld och med hjälp av ett vridspett. Spettet vevades först för hand, senare maskinellt.

Hagalund, som byggnaden kallades, var också adressen för telegrafstationen med Camilla som föreståndare. Som om inte det var nog ingick också ett slags dåtida ”catering” i rörelsen, man hjälpte till att ordna större kalas, bröllop och begravningar.

Finns det ingen gubbe med i berättelsen? Jo. då...  Min farfar, Johan Eliasson, hade först ett häståkeri men köpte 1926 sin första taxi, en A-Ford av 1925 års modell. Hans  sista bilar, två sjusitsiga amerikanare, såldes 1947.  Johan var således också småföretagare och entreprenör men jag har ändå en känsla av att det var Camilla, och före henne Beata och Johanna,  som utgjorde den stora drivkraften i verksamheterna.

Även om det här var en annan tid, ljusår från dagens koncentration av affärer till tätorterna, så är tillgången till service en aktuell fråga också idag. Inte minst ”lanthandeln” är ett viktig förutsättning för en levande landsbygd. Det finns förvisso ”Johannor” och ”Camillor” också nu, men jag undrar om inte förutsättningarna för att starta och driva den sortens företag rent av är sämre idag än för hundra år sedan? Här har politiken misslyckats.

Slutligen ett annat exempel på att det kunde vara bättre förr när det inte alltid var så förtvivlat bråttom, på oxkärrornas tid. När man då skulle ut och resa gick det så sakta att man kunde ligga första natten hemma…”



Hagalund, Årstad,  som det ser ut i dag. Fasaden var tidigare röd.Närmast i bild fanns affären och i motsatta hörnet låg telegrafstationen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar