”Det måste
vara långtråkigt till max att tvingas lyssna på alla anföranden.” Den
kommentaren möter jag nästan var gång jag är ute och berättar om mitt tidigare
uppdrag som riksdagens vice talman. Och visst kunde det vara lite segt ibland
när ämnet inte var alltför upphetsande, timmen sen och närvaron i plenisalen
begränsad.
Men det bestående intrycket av mina närmare tio år är ändå det
motsatta. Också när
debatterna rörde ämnen som inte direkt toppade mediernas bevakningslistor var
diskussionerna oftast intressanta. Ledamöterna var engagerade och pålästa och
replikväxlingarna minst lika tuffa som i de mer uppmärksammade debatterna.
Det saknades
inte humor. Jag tänker återkomma till inlägg som jag tycker bevisar det. Men
jag upplevde också händelser som visserligen kunde göra ett arbetspass i
talmansstolen dramatiskt men på ett mindre trevligt sätt. Under perioden 1991-04
var det inte sällan någon av Ny Demokratis ledamöter som stod för det sistnämnda.
I rättvisans
namn ska sägas att nydemokrater också finns med på min lista över underfundiga
och roliga inlägg. En sen kväll när utrikesutskottets ärenden debatterades och
de närvarande ledamöterna kunde räknas på ena handens fingrar
påbörjade Richard Ulfvengren från Stockholm sitt inlägg ungefär så här: ”Herr
talman. När man står och blickar ut över kammaren känns det lite ironiskt att
börja tala om befolkningsutvecklingen i världen…”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar