Trivsamt kaos.

                                                 Upphävt "paddförbud"

”Det vore skönt om det var jul – och den var över” brukade min mormor säga när stöket tilltog en bit in i december. Vartannat år är jag benägen att instämma med mormor Sofie. Att det sker bara vartannat år beror på att vi då har fullt hus med barn och barnbarn. Vartannat år infinner sig däremot det stora lugnet i stugan när våra ungdomar firar jul hos respektive svärföräldrar.

Och visst blir det lite oreda i rutinerna när tolv personer i åldrarna fyra till sjuttiotre ska sova, äta, läsa, spela spel och bygga lego på en yta där det annars huserar två relativt stillsamma pensionärer. Men det är trots allt ett trivsamt kaos som vi absolut inte vill vara utan.

Tomten har bra koll på det här förfaringssättet och tar sig alltid till rätt plats. I år konstaterade sexåringen visserligen att ”det var ju du som hade klätt ut dig, farfar” och lillebror, fyra år, var inte sen att hänga på.

Ett snabbt växande problem är bristen på uttag för laddning av diverse mer eller mindre avancerade kommunikationsapparater. Stundtals var det i år svårt att hitta ett ledigt uttag för kaffekokaren. Det blev inte lättare av att för de två yngsta familjemedlemmarna hade ett flera veckor långt ”paddförbud” upphört lagom till jul. Det fanns alltså ett stort uppdämt behov.

Det brukar ju heta att av barn och fyllehundar får man veta sanningen. Det stämmer dock inte fullt ut. När nämnda fyraåring var med mig på systembolaget deklarerade han högt och tydligt: ”HÄR HAR JAG VARIT MÅNGA GÅNGER.” Detta kan jag bestämt dementera. Det har åtminstone inte skett i mitt sällskap och föräldrarna försäkrar lika bestämt att gossen aldrig tidigare satt sin fot vare sig på systembolaget i Falkenberg eller på något annat systembolag.