Axel Julius Blomgren, hustrun, vännerna, fisket och jakten..

Axel och "trollhättebon" Gustav Larsson vid  päronträdet  som Axel planterade något av hans första år i stugan och som nu bara har kronan ovan sanden men ändå  fortfarande bär frukt !

.

Axel på sin  favoritplats på ljugarbänken.  På bilden också Ingrid Zackrisson som hade badstuga på klitterna bredvid Axels.

Trots att backfiske och garnfiske var Axels huvudsakliga försörjning var han nog mest känd som säljägaren Blomgren. Det kan tyckas märkligt eftersom han förmodligen inte sköt en enda säl! Däremot var Axel till ovärderlig hjälp vid många säljakter, framförallt tillsammans med grosshandlaren och den kände falkenbergsprofilen Anders Hallberg. Åtskilliga var de gånger de tillsammans tog sig ut till Marsten i Axels eka. Där kunde det bli rätt goda fångster när gråsälen lekte utmed hallandskusten, berättade Axel, som hann medverka till att 434 sälar fick sätta livet till innan de blev fridlysta. ”Den sista sköt vi i uppe i Ätran vid Herting”, mindes Axel.

Axel skötte båten och tog hand om de skjutna sälarna. Han kokade tran som sadelmakarna använde som smörjolja och skinnet sålde han till Falkenbergs skomakare. Dessutom var det skottpengar på sälarna som var ett gissel eftersom de förstörde näten, tre kronor betalades för varje djur.

Det var inte bara när det handlade om sälar som Axel hjälpte Anders Hallberg med jakten. ”Rådjur och hare och allt som sprang vilt och var matnyttigt”, som Axel uttryckte det.

På sommaren hade Axel också i uppdrag att förse Strandbaden med tång till gästernas tångbad.

Fisken levererade han till Westgerds fiskaffär på Hotellgatan. Han hade en pakethållare där fram på cykeln där fisklådan bands fast. Annars var det inte särskilt ofta Axel gav sig iväg till centrum. När det hände ingick i regel en pilsner eller två på ”Källaren Laxen” som drevs av Bryggeri Falken.

Överhuvudtaget trivdes Axel bäst i sin stuga, han gick ogärna bort någonstans. Han var stor djurvän och i stugan samsades han med sina katter, det kunde vara både åtta och tio som bodde i stugan under vintern. Tillsammans med Axels något begränsade intresse för städning satte det sina spår...

Men Axel Blomgren var alls ingen enstöring. Han hade många vänner och var en god berättare. En nära vän var ”trollhättebon” Gustav Larsson. Han hade trivts så bra som sommargäst i Skrea att han senare flyttade dit. Ända fram till dess att Axel passerat de åttio, Gustav var några år yngre, kunde de båda vännerna vid fint väder ro ut och pilka torsk och makrill. En annan kompis var David Ringström som hade badstuga på klitterna strax söder om Axels. David var sjöman ”på de stora haven” och han och Axel hade mycket att ljuga om när de träffades.

Vi kan tyvärr inte berätta så mycket om Axels fru ”Lisa”, Lovisa Rebecka Olsson, men det betyder inte att hon var oviktig för honom, tvärtom. ”Ett rejält och präktigt fruntimmer som visste vad hon ville, och lite till”, brukade Axel säga. Lisa var född i Ljungby utanför Falkenberg 1875 och var äldst av sju syskon. Hon och Axel gifte sig i Skrea Kyrka 1912 och de fick inga barn. Så länge Lisa levde var det ordning och reda, fint och välstädat i stugan. Hon dog på Falkenbergs lasarett i december 1937 och efter det blev det aldrig sig likt i den blomgrenska stugan. När Axel dog, strax före jul 1967 hade han alltså varit änkeman i trettio år. Han och Lovisa är begravda på Skrea kyrkogård.

Husförhörslängdens ”Backstuga i Sanden” eller ”Sandslätt 9”, numera ”Blomgrenska” är fortfarande privatägd och används som sommarstuga. Detta ungefär 180 år efter det att den ”avskedade Rotebåtsmannen” Tobias Gabrielsson Krämer och hans familj först  flyttade in i torpet...