Promenad genom Falkenberg omkring 1920 - del 6

Med hjälp av Ingeborg Hellbergs "En promenad genom Falkenberg omkring 1920" kommer jag att i några bloggar berätta om vilka affärer och verksamheter som fanns där och om människor och händelser knutna till dem. Det är naturligtvis mest av intresse för er med falkenbergsanknytning men kanske kan livet i en småstad i början av förra seklet intressera också andra...

 I det här avsnittet (6) berättar Ingeborg Hellberg om övre delen av Storgatan ner till Falkenbergs Tidning och Falkenbergs-Posten som låg mitt emot varandra.

1929 kunde man säga att Storgatan verkligen var en gågata, börjar Ingeborg. Visst kom det väl ibland en hästskjuts t.ex. Felix och Alfred på Wijklunds flakvagn då dom körde ut varor till kunderna eller kanske Mauritz Bengtsson hos Landsten och Anderssons byggnadsfirma (senare Janne Andersson & Co, min anm.) när han körde ut material till byggena. På Storgatan såg man väl också ibland en cyklist, en bryggarvagn eller en hästskjuts från landet. Vid den tiden som jag berättar om fanns det inte så många bilar. Man kunde nog räkna dem på händernas fingrar.

Vi börjar överst på Storgatan och kan då titta in till kopparslagare Pettersson. Där förtunnades kopparkärl och en och annan skavank på kokkärlen kunde bli lagad.  Mellan Petterssons och Hellmans är en öppen plats med en stor ask. Den har planterats av fru kopparslagare Lindqvist. På den tomten låg Lindqvists kopparslageri och vid det trädet band kunderna sina hästar. Tvärs över gatan låg Torstensson slakteri varifrån vagnarna med levande djur gick ner till stationen för att exporteras.

Vi fortsätter ner för gatan förbi de låga husen bl.a. Hellmans, Hertmans, brevbärare Perssons och charkuterist Lundgrens m.fl. och kommer förbi Wikströms plåtslageri.

Då är vi framme vid bryggeriet – lyckliga skolkamrater som hade pappor som arbetade där. De fick visst 4-6 flaskor läsk i veckan. Vi andra som nästan bara fick smaka läsk den gången vi hade utflykt. (Man undrar om det var just  läsken som papporna såg som den viktigaste dryckesförmånen…?  Fastigheten för Bryggeriaktiebolaget Falken byggdes av konsul John L Skantze 1896-98 och låg där till 1974 när verksamheten flyttades till Ågård, min anm.)

När vi passerat bryggeriet kommer vi till Paridon Perssons Urmakeri. Som skylt hade han som andra urmakare en stor klocka. Åkte man kälke i Bryggarliden var den klockan bra att ha, egna klockor existerade inte då.

Så går vi förbi konsul Anderséns hus och kommer till Ottilia Anderssons tvätt och strykinrättning. Mitt över farstun låg Josefina Larssons kortvaruaffär. Dit gick man och bad om en låda till bokmärken och pappersdockor. Mitt emot detta hus låg järnhandlare Månssons. Den fastigheten hade, liksom de flesta vid Storgatan, trädgårdar som gick upp till Nygatan. 

Vi fortsätter på vänstra sidan av gatan och passerar garvare Lundgrens hus med det åttakantiga trapphuset. ( Huset byggdes av doktor Ehrengranat 1869. Det var denne i Falkenberg mycket omtyckta doktor som för egna pengar lät anlägga Doktorspromenaden 1861, min anm.)

I en källare i detta hus ner mot ån fanns en ölhall, ”Stilles källare” som flitigt besöktes av det törstiga folket. Går vi rätt över gatan kommer vi till Lindegrens hus med Falkenbergs Tidnings tryckeri. På andra sidan gatan låg Falkenbergs -Postens tryckeri inne på gården. 

Tidningsutbärning fanns inte på den tiden så man måste hämta sin tidning på redaktionen. När man prenumererade fick man ett stort rutat ark med en siffra i varje ruta. När man skulle hämta tidningen klippte man ut den ruta som passade tidningens nummer.  Då vi barn inte gick i skolan brukade vi hämta tidningen när den var färdigtryckt. Det var väldigt jäktigt på redaktionen. Det märktes mest på Falkenbergs-Posten för där fick man gå in på kontoret . Lilla Alma Svensson försökte skynda på pojkarna som skulle med tidningen till Pyttebanan. För att de så fort som möjligt skulle hinna fram brukade de bilda kedja och sprang en bit var, berättar Ingeborg.