lördag 30 januari 2016

Promenad genom Falkenberg 1920 - sista avsnittet.



Ingeborg Hellberg avslutar här sina iakttagelser från 1920-talets Falkenberg. Hon slutar sin promenad på Kullen efter att hon passerat ”Lille-Pyttans” spår över Sandgatan. Men först berättar hon om när marknader och cirkus kom till sta´n…

Tredje onsdagen i april och oktober var de stora marknadsdagarna. Ett par veckor före marknaden kom det tivolin till sta´n. Då tyckte vi ungdomar att staden fick liksom mera liv. Karusellmusiken hördes över hela sta´n. Där fanns skjutbanor, spelautomater, ringkastning och ibland flera karuseller. Vem minns inte tjocke Karlsson med hästkarusellen. Han bar alltid sina pengar i en väska på magen. Så fanns där woffelbageri. Hade man råd någon gång fick man köpa en woffla. Och då fru Eriksson, som innehavaren hette, hade gjort glass var det en upplevelse att få smaka på det. På Marknadsplatsen fanns också en massa ställningar uppbyggda. Vid dessa bands djuren som skulle säljas på kreatursmarknaden.

Någon gång på året, antingen vår eller höst, brukade cirkus komma till sta´n. Det var en upplevelse. Pojkar i skolåldern försökte få hjälpa till när tälten skulle resas och fick på det sättet fribiljett till föreställningen. Så spännande det var att få se dessa akrobater, lindansarna och inte minst Pellejönsarna. Ofta hade cirkusen många djur med sig och man kunde för en slant få gå och se på dem i burarna, berättar Ingeborg och återgår sedan till promenaden längs stadens gator där hon hade hunnit till Reinholdsons kafé som låg tvärs över Brogatan.

Så rundar vi Reinholdsons kafé och kommer uppför Sandgatan. På höger sida var det ett högt plank och innanför det fanns Reinholdsons trädgårdsservering. Sedan kom stadens elektriska förråd och så Hindströms kakelugnsmakeri. Det var ett mycket lågt hus och i fönstret skyltades med kakelugnsplattor och friser. På andra sidan låg badhuset och den s.k. Badhusparken. Tänk när julgranen inte tändes förrän klockan fyra på julafton. Då var det jul.

Efter Badhusparken kommer vi till Rohlins manufakturaffär som låg i hörnet Nygatan-Sandgatan. ( Ingeborg nämner inte Tingshuset strax söder om korsningen. Det byggdes 1907 och användes som sådant till 1971. Nu  Falkenbergs församling. min anm.) Vi fortsätter uppför Sandgatan. Den kantades av träd på bägge sidor och vid varje träd låg en stor sten. De stenarna brukade ibland kalkas, varför vet jag inte. Kanske en början till trafikhjälp? I hörnet mitt emot Rohlins låg kopparslagare Anderssons hus. Han ägde två och i det första fanns en affär med hushållsartiklar och i det andra fanns kopparslagarverkstaden. Mitt emot låg konduktör Brohléns hus med mjölkaffär i källaren. Dit gick man och köpte grädde och mjölk i lös vikt.

Längre upp på Sandgatan låg biograf Olympia och inne på gården Snickerifabriken. I Sandgatan 4, som det hette då, man hade fått nummer på fastigheten allteftersom de byggdes, hade min mamma bageri, Hilma Kronvalls Hembageri. Mitt emot låg Falkmans åker som sträckte sig från Sandgatan ner till Stationen. Nere mot stationen var liksom en fördjupning där vattnet samlade sig på hösten. När det blev frost och vattnet frös blev det den bästa skridskobanan med ljus från stationen på kvällarna.
( Fältet syns tydligt på Martinssons bild 26/1 med flygfoto från ca 1930. Bensinstationen i hörnet Möllegatan/Sandgatan startades 1933 av Naftabolaget, min anm.)
Längre upp på Sandgatan låg folkskolan, ålderdomshemmet, Nymans och Eskilssons handelsträdgårdar. Sedan passerar man ”Lille Pyttans” spår. När vi kommer över där är vi på Kullen. Där fanns Upplings Speceriaffär och Kooperativa föreningen hade också en liten filial där. På Kullen fanns också Betel som väl var Baptisternas första lokal i Falkenberg, avslutar Ingeborg Hellberg sin redovisning av affärer och verksamhet i Falkenberg omkring 1920.


På baksidan av det sista av sexton maskinskrivna sidor har Ingeborg skrivit för hand:
”Ja, så här minns jag min barndoms stad. Andra har kanske andra minnen. Håll till godo…”

Mina egna kommentarer bygger av naturliga skäl, med några få undantag, inte på egna minnen. Däremot har jag tagit hjälp av böckerna ”Falkenbergsbilder. Linus Almqvist”. ”Falkenberg – stad att bevara” och ”Patrik Johnsons Falkenberg”.
Som sagt – håll till godo.

(De tidigare nio avsnitten finns i bloggarkivet uppe tillhöger.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar