Med hjälp av Ingeborg Hellbergs "En promenad genom Falkenberg omkring 1920" kommer jag att i några bloggar berätta om vilka affärer och verksamheter som fanns där och om människor och händelser knutna till dem. Det är naturligtvis mest av intresse för er med falkenbergsanknytning men kanske kan livet i en småstad i början av förra seklet intressera också andra...
I det här avsnittet ( 8 ) berättar Ingeborg om nedre delen av Storgatan och dess förlängning ner till Lotsutkiken och "Strannafloen"
Efter att vi
passerat järnvägen tycker jag att ”Gamla Stan” börjar. På höger sida fanns
Stenbergs Rökeri där de fina laxarna röktes. Mitt emot låg Emil Bohlins hus. (
alltså hörnhuset Storgatan 46/Hallanäsgatan 6, min anm.) Nästa hus var ”Gamla Prästgården”
som vid den tiden inrymde det lilla skolkansli som då fanns. I huset fanns
också Kristenssons charkuteri där man köpte sta´ns bästa medvurst. ( från
början av 30-talet hette affären Karl Nilssons Charkuteri, min anm.)
Så har vi
kommit till Gamla Kyrkan, fortsätter Ingeborg Hallberg. När den nya kyrkan var
färdig ansåg man att den gamla kyrkan inte längre behövdes som kyrkolokal.
Därför blev den alldeles vanhelgad. Den blev gymnastiksal för de högsta
klasserna i folkskolan och föreläsningslokal. Läsbarnen undervisades där och
jag tror också att folkdansarna övade där. Själv hörde jag till de elever som
hade gymnastik där. Ännu idag när jag kommer in i vapenhuset tycker jag mig
känna doften av varma, fuktiga gymnastikskor. Dessa användes av klass efter
klass och hygienen var inte alltid den bästa.
Vi
fortsätter promenaden längs Storgatan och går utmed kyrkogården ner mot
”Gåsatorget”. På andra sidan kyrkogården gick Färgargatan. ( måste rimligen
vara St. Lars Kyrkogata, min anm.) Där låg Sjöbergs Rökeri. Där brukade vi,
Kronvalls, röka korvar och skinkor. ( Det är alltså övre delen av den gamla
rökeribyggnaden mot Hamngatan som man nu ”fem i tolv” och innan den helt
förfallit, tagit beslut om att rusta upp. Min anm.)
Så är vi på
Storgatan igen. På höger sida låg Elvins matservering. ( lite osäker men det
bör vara Storgatan 55 som senare blev Läsrum för Sjöfolk ( min anm.) Till
vänster låg Törngrens Krukmakeri. På den tiden tillverkades väl mest
hushållsartiklar. Den fina Törngrenskeramiken kom väl lite senare. På samma
sida låg också den inbyggda Kjellbergska Gården och mitt emot bodde Hildegard
Bergström som bakade så fina spettkakor.
Promenaden
går vidare ner genom Gamla sta´n. Vi kommer till målare August Bengtssons låga
hus. Där är numera Hantverksmuseum och kallas Hindströmsgården. Vi ser
Fältströms stora ”ria” på vänster sida och på den sidan låg också Mejeriet. Vi
har nu kommit till Valskvarnen med kvarnbyggnad på höger sida och
kontorsbyggnad på vänster.
Ja, nu är
Storgatan slut men vi fortsätter förbi Ekmans, Liljas och Matilda Möllers hus.
Då är vi framme vid Furet, den stora nöjesparken för falkenbergsfamiljerna.
Under sommaren anordnades där dans och uppträdande av mer eller mindre kända
artister. Dansmusiken utfördes av en blåsorkester. I den spelade bland andra
From och hans son, Per Persson, Millberg, Stenberg, Edvin Svensson och Lindell.
Den sista söndagen i augusti avslutades säsongen med ett fint fyrverkeri.
(Redan 1906
hade Småfåglarnas Vänner startat folkparken Furet. Arbetarkommunen och ett
privat konsortium var senare inblandade i driften tills idrottsföreningarna
hyrde Furet 1924. Föreningarna drev den fram till 1931 då Furet inregistrerades
som en del i den nationella folkparksrörelsen. Då hade inträdet stigit till 35
öre och dansbiljetten till 10 öre. Folkparken fanns kvar till 1956. min anm.
Källa” Falkenbergsbilder Linus Almqvist.”)
Nedanför
Furet låg Mekaniska Verkstaden. I den arbetade många falkenbergare. När den
startade kom många Motala-bor hit. Det var yrkeskunnigt folk – From, Weick,
Welander och smeden Andersson hörde till dessa. En del av dessa bildade en
Blåbandsförening och en del var med och samlade arbetare till en rörelse.
Längst ner
mot stranden låg Lotsutkiken. Runt om denna bredde strandängarna ut sig. Där hittade
man många ovanliga växter eftersom frön spred sig från båtarnas laster. Nere
vid stranden fanns också ”Strannafloen” som vi sa. När det frusit på gick vi
gärna dit för att åka skridsko. Det var lugnt för föräldrarna, det gick inte
att drunkna i det grunda vattnet, avslutar Ingeborg sin berättelse om nedre
delen av Storgatan.
(Tidigare avsnitt finns i mitt bloggarkiv längst upp till höger.)
(Tidigare avsnitt finns i mitt bloggarkiv längst upp till höger.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar