I det här avsnittet berättar Ingeborg Hellberg om affärerna på Storgatan från Brogatan till dåvarande Mellersta Hallands Järnväg och om en tragisk händelse vid bomstugan...
Så är vi nere i Politiska hörnet. Där samlades gärna stadens ungdom på kvällarna. Det stod ofta ett gäng i var hörna. Det kunde väl ibland bli lite bråkigt men då var patrullerande polisen snart där. Var det Zander Johansson brukade han säga ”Stå´n inte här och stampa, skå´n i stau här så skå´n i cirkulera eller konna ni gau ut och häva er på Vallakullarna”, berättar Ingeborg Hellberg.
Vi går över
Brogatan och kommer till nedre delen av Storgatan. I hörnet fanns nu bokhandeln
och i andra våningen Telegraf och Telefonstationen. Längre ner på Storgatan
hittar vi Postkontoret (se tidigare bildkommentarer till Postens placering i
byggnaden, min anm.) och Judit Johanssons modeaffär. På hörnet
Storgatan/Stationsgatan låg Robert Danielsson Delikatessaffär. I andra våningen
i detta hus hade doktor Krikortz sin mottagning. Han var stadsläkare och den
verklige människovännen. Många falkenbergare fick erfara hans stora
generositet.
Nu går vi
upp till politiskan igen. I det fjärde hörnet hittar vi Falkmans speceriaffär
(verksamheterna där har växlat flitigt genom åren, bl.a. Installationsbyrån som
flyttade hit ca 1935 och en Zoologisk affär. Nu krogen Down Town, min anm.)
Vi
går nu på vänstra sidan av gatan och kommer till en begravningsbyrå och Ellen
Nilssons Pappershandel. Här finns också Sofia Johanssons manufakturaffär,
vanligen kallad ”Gästgivarens”. Här låg nämligen en gång Falkenbergs
Gästgiveri. (”Tvålhuset Resia” flyttade till fastigheten 1927, min anm.)
Nu närmar vi
oss gamla sta´n och nu finns det inte så många affärer. I hörnet
Storgatan/Stationsgatan låg Patrik Johnssons hus. På den tiden fanns där en av
oss flickor omtyckt stuvaffär. Där kunde man för 5 öre få några stuvbitar till
dockkläder. Nästa hus var den Walleriuska fastigheten. Där hade Kooperativa handelsföreningen
sin affär och längst ner mot järnvägen låg Forsells tryckeri och bokbinderi.
Mitt emot denna fastighet låg en byggnad där så småningom Östmans Kafé
öppnades. I detta kafé höll gärna idrottsfolket till. ( och det gjorde vi
senare också. Det är åtskilliga timmar man har tillbringat där efter
FF-träningen, min anm.) På sommaren serverades också kaffe i ett trevligt
trädgårdskafé. Jag tror att i det huset också fanns en köttaffär och en
matservering.
Nu har vi
hunnit så långt ner på Storgatan där Västkustbanan korsar gatan.
(Mellersta
Hallands Järnväg byggdes 1885 och här gick den ungefär i nuvarande
Hallanäsgatans sträckning och sedan ut över ruinerna efter Falkenbergshus, min
anm.)
Tågen har sedan de lämnat stationen passerat Nygatan och Gröna gatan. jag
minns inte att det fanns bommar vid dessa gator, bommarna fälldes väl från
stationen. Sedan gick tågen ut på bron över Ätran.
Vid
övergången vid Skansen fanns bomvakter. Där fanns en liten vaktkur där vakterna
kunde sitta när de väntade på tågen. De måste ju också vakta när nattågen
passerade. En av vakterna var ”Bomma-Sigrid”, välkänd av alla och kanske mest
av skolungdomarna som måste vänta vid bommarna för att komma till skolan.
En tragisk
händelse skedde vid denna övergång. En blåsig kall vinternatt stod vakten där när
tåget passerade. Hennes långa vida kjol blåste och fastnade i tåget och hon
följde med och hittades död och sargad ute på Vallarna, slutar Ingeborg
Hellberg det här avsnittet av vandringen.
Avsnitt 1-4
hittar ni i bloggförteckningen till höger.
Bra Christer. K-A
SvaraRadera